Jag har under en längre tid försökt att få kläm på vad rasism egentligen är. Tills nyligen har jag trott att det handlar om att en ras vill ha exklusiv rätt till sin mark och plats. Trodde att en rasist i sin enfald ville att alla andra skulle vara likasinnade, ha samma tankar, samma språk och samma hudfärg.
Men efter att ha tagit del av samtal där jag har lyssnat på såkallade rasister är jag förvirrad. När jag hör rasister acceptera grannen från Kongo för att han är ett schyst undantag blir jag frågande. När jag hör invandrare rösta på SD blir ju tydligheten nattsvart. När man på rasistiska träffar går i kläder från andra länder, dukar upp mat från andra kulturer begriper jag inte vad det är de inte gillar. Vad är rasism egentligen? Och varför löser vi inte problemet?
På med feta tänkarmössan, här ska ändras begrepp och tankar:-)
Nu sitter jag utan mössa och har en helt annan bild av det vi kallar rasism. Den finns inte längre!
Rasismens ursprung och existens hör hemma i historieböckernas mörkaste kapitel. Dagens rasism är ett missledande begrepp som endast används som ursäkt av människor och grupper som inte kan klara av att hantera sin egen situation.
Jag tror faktiskt, på fullt alvar, att det är så att de som gnäller på vilt främmande människor är de som skyller ifrån sig. De klarar inte av att göra sig själv och sin omgivning lycklig.
Istället för att konfronteras med sina egna “demoner” är det lättare att skylla på det som man slipper att konfronteras med.
Den tråden får mig att bättre förstå vad som sker. Då kan jag lättare förstå att när man lärt känna en “blatte” kan tycka han är schyst samtidigt som de andra “blattarna” ska väck. Då förstår jag bättre varför människor med mycket pengar och framgång kan vara missnöjda “rasister” -de är olyckliga och kan inte hantera det annat än med begränsande och inskränkt attityd.
Då kan jag även förstå den annars så obegripliga politiken. Klart som fan att SD får sådan framgång, många är olyckliga och har inte vilja och verktyg att hantera det på ett konstruktivt sätt,,,, alltså- “jävla invandrare som kommer hit och kommer”.
Då kan jag även förstå att stora etablerade partier rasar i väljarundersökningar, att ständigt inte leverera det som lovas har satt sina spår. Fler förstår inte politik,,,, alltså- “jävla politiker, nu röstar jag på SD så det blir ordning”.
Så varför inte kalla fenomenet för missnöje istället för det känsloladdade ordet -rasism!
Då skulle individer kunna jobba med sitt missnöje. Få konstruktiv hjälp att ta sig ur det. Samhällsdiskussionen skulle bli mer relevant och verklighetsfokuserad. Sen, men först då, kan de säkert uppskatta mångfalden som invandring tillför.
Etablerade partier skulle inte kunna dra vinning av antirasismens krafter och gömma sig bakom SD utan själva får städa upp på sin egen gård. De skulle få avsluta den barnsliga, och rätt uppenbara, strategi som går ut på- “går ni inte med oss så är ni med dem” istället för att ta tag i sin krakelerade partipolitik.
Det är ett mänskligt misslyckande att det ordet “rasism” fortfarande används och brukas. Bytte vi ut rasism till missnöje skulle rasism få den begravning den förtjänar.