Föreläsningar/Workshops

Kan vi betala oss ur en lustlöst skola?

20 februari 2014

Just avslutat ett gränslöst träningspass och har kroppen full av sköna hormoner, från topp till tå. Sätter mig på ett närliggande kaffe för att inmundiga en stor äggmacka och en “kopp svart”. Slår upp tidningen och vips försvinner alla sköna känslor.

Anledningen är ett uppslag där fler politiker uttalar sig om skolan och våra ”dåliga lärare”. Dåliga lärare gör skolan och våra barn,,,, dåliga. Aldrig har “ Man ska inte kasta sten i glashus” passat bättre.

Lösningen på det totala skolproblemet är enligt politikerna att skjuta in mer skattepengar. Det är så typiskt, och samtidigt sjukt tragiskt, att vi inte kan fatta det enkla. Pengar är  I N T E rätt väg att gå. Det hjälper, och det kan underlätta i vissa fall. Men vi ligger redan väldigt högt när vi blickar över elevkostnader i Europa. Räknat från 2006 har vi i runda slängar höjt elevsumman från 78000kr år till 2012 års 93000kr. Resultaten av de ekonomiska satsningarna är generellt nedslående även om härliga undantag finns. Vad får politikerna att tro på att än mer pengar ska skapa ordning och reda? Varför ska skolusten öka hos eleverna för att mer pengar skjuts in? För att fler lärare ska banka in det som eleverna inte vill ta till sig? Jag tror helt enkelt att politiker inte kan bättre. Dom går i sina korridorer, följer sin manual, gör det som en politiker förväntas göra och säga.

Jag har gjort en rad skolprojekt, fått en viss insikt i skolverksamheten. Har även skummat lite i de arbeten som görs världen.

Just nu är tillexempel Andreas Schleicher, OECD’s PISA-chef i Europa. Han lyfter fram en rad viktig saker i sitt tal. Som exempel tog han denna gång barn i Asien som på en fråga om hur man ska bli bättre på ett visst ämne svarade: “det är upp till mig, om jag vill, och anstränger mig så kan jag bli bättre”. Barn i Sverige skyller gärna sin dåliga resultat och uteblivna kunskaper på “ dåliga lärare, dåliga resurser, och oflyt?”. Vem kan ha lärt dem att det är så tro?

“vi är det enda däggdjur på jorden som lämnar bort våra nyfödda, efterlängtade och älskade barn för fostran hos främmande individer”

Vi pumpar alltså in mer pengar än många andra länder gör i skolan, vart tar de då vägen? Och varför omvandlas det inte till kunskap och välmående hos våra barn.

Kanske skolan i en Stockholmsförort kan ge en hint. Skolan ståtar med sämre studieresultat, “stökiga” elever (säger lärarna) och en fysisk och psykisk ohälsa.

Förra någon veckan sedan var 17 lärare sjuka en måndag, 20 lärare på en fredag!. Och det var inte första gången. Man ser ett tydligt mönster där lärare inte vill vistas på skolan i början och i slutet av veckan. Sjuka lärare och o-coachade vikarier i 20 års åldern kostar inte bara massor av pengar. Utan styrning, omtanke och krav glider eleverna vidare på egna äventyr.

När jag mailar och ringer för att få svar på “varför” hör inga beslutsfattare av sig med svar. Hade mer pengar hjälp? Knappast!.

Otaliga äro de studier som visar hur illa pengar fungerar som motivator över tid. Pengar är inte fel när de används på rätt sätt. Men när de skyfflas in för att sopa över politikers flathet blir det fel och dyrt. Jag tror att det som behövs är sådant vi redan känner till och har, inget nytt behövs, inte ens mer pengar.

Människor som vill ge och som vill påverka, alltså de som borde bli lärare för våra barn, vill bli sedda, hörda och känna sig delaktiga. (Precis som våra barn vill) De vill få beröm och känna sig uppskattade. (Precis som våra barn vill)

Detta kostar inga pengar, endast kärlek och omtanke. Och det skapar i sin tur en självmultiplicerande kemi som ger lust till fortsatt utveckling

Och det är just LUST som skolan saknar. Lusten hos elever är lika bortblåst som hos lärarna. (jag vet, lysande undantag finns)

Sverige är tillräckligt stort i sin litenhet för att kunna bli ett föredöme som bryter mönster och leder in Europa i nya tankar. Vi skulle kunna skapa en skola där lärare får jobba med elever och inte ödsla tid på rapporter som tar deras raster och kvällar i anspråk. Eleverna skulle kunna få mer ansvar i skolan och hur den fungerar. Moral, etik, egenansvar och hälsa kan bakas in i dagliga arbeten,,,, och det ska göras tillsammans med lärarna. Skolan kan inspireras i hur man bygger kreativa grupper istället för att bara pumpa in mer skattepengar och hytta finger åt lärare och elever

När jag pratar med lärare nämner de sällan dålig lön. De känner sig istället hela tiden bakbundna och otillräckliga. Får de något är det mest ”skit” i press och TV. Sällan som sådant leder till något bra och konstruktivt.

Så hur ska vi agera och hantera detta mr Björklund?. Känns lite som att du sprattlar omkring när “EU” drar i dina trådar. Hur tänker du leda oss till ökad L U S T!

Inga kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Apparna tar över vårt egenansvar!

17 februari 2014

Efter att ha kollat vetenskapens värld blir jag sittande med tankar om vår framtid. Apparna lyfts fram som en framtida “Baby sitter” för sunt förnuft. Med entusiasm berättar olika personer vilka fantastiska saker en app kan göra. Vi har redan accepterat appar som talar om för oss hur vår puls borde slå, hur vår vikt bör vara och hur få steg vi tagit och så vidare. Nu ska vi ta nästa steg. En läkare menar att vi endast står i utvecklingens början.  I framtiden kan vi mäta massor av saker i kroppen. Å ena sidan fascinerande, å andra sidan skrämmande. Vore det inte bättre att lära ut sunt förnuft? Ett naturligare leverne som överensstämmer med våra behov. Istället för att en app talar om hur djupt jag sover kanske jag ska få känna efter själv. Jag är kanske en utdöende bakåt strävare som tycker att vi ska tillbaka till att lära oss känna igen kroppens signaler.

Jag tror att vi är helt fartblinda. Många kollegor till mig, läkare och andra som jobbar med hälsa och medicin rusar fram utan att se åt sidan, vad blir följderna? När de väl “springer loppet” har de svårt att stanna. Och jag förstår att det är fascinerande med den digitala utveckling. (häpnas själv över vad som kan göras) Den hjälper oss att tänja på gränserna, och det går snabbare en den långsamma och naturliga takt som skapat oss. Vi har lärt oss att gilla snabbt. Snabbt är lika med effektivitet. Vi ser det när vi ska odla,,,snabbt, snabbt. När våra djur ska växa,,, snabbt, snabbt. När vi ska utveckla oss själva ska det också gå snabbt och vara mätbart.

Ett av flera problem är att vi endast mäter det vi kan, och förstår.

Följderna kommer först lite senare i form av stress, press ångats. Slitna kroppar och urvattnade själar är idag ett accepterat hälsoproblem som vi inte kan rå på.

Jag är fast övertygad om att appar och teknologi är helt fel väg att gå, även om det inbland och i vissa fall kan visa sig vara bra. Det är naturligtvis ovärderligt när de hjälper till att rädda liv.

Men vi klarar inte av att begränsa kunskapen till områden där det finns behov, vi vill nyfiket sprida det vidare inom flera områden. Har inget emot inspirationsappar. Men när de tar över och ska förklara hur jag mår,,, då anar jag oråd.

Ett exempel: Fystränare som har teknologi att pressa idrottsmän till det yttersta imponerar på många. Samtidigt vet vi hur många idrottsmän som slits sönder fysiskt och psykiskt. Är det värt? Är det sunt? År det klokt?

Kortsiktig idioti skulle jag vilja säga.

Och exemplet belyser det jag vill få fram. Vi är fartblinda och glömmer helt bort att vi har utvecklats under miljoner år. Människan har otroliga förutsättningar till utveckling men släpper ifrån sig alltmer av möjligheterna till appar.

Så när jag väger för och emot känner jag spontant: skippa apparna och gå tillbaka till det naturliga,,,,,,,, som om det skulle hända.

Inga kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Ovärdeliga möten

10 februari 2014

Utan tvekan toppar utbildningarna min jobb lista över “jobb som stimulerar”. Tänk dig själv, T V Å dagar där terapeuter, personliga tränare, Gruppinstruktörer, gymnastiklärare och andra tränings intresserade människor träffas under medvetet gränslösa former.

Tillsammans frågar vi oss varför vi gör som vi gör och vad vi kan göra i framtiden

Diskussionerna far omkring i olika höjder och de tar olika riktningar. Ibland handlar det om att optimera elit, ibland om att aktivera barn. Gemensamt för alla är L U S T! Hur ökar vi lusten som höjer intensitet och kontinuitet på ett naturligt utmanande sätt.

Men vad är då naturligt? Ser vi på vad hjärnforskarna kan tillföra vår fysiska värld så öppnas nya dörrar. I takt med att vi förstår den plastiska hjärnan och hur dess kemiska processer fungerar ser vi vikten av rörelser och de utmaningar som ligger kring dessa. I andra ändan förstår vi bättre vad det utmaningslobotomerade samhället bidrar med. I dagarna läser vi dystra forskningsrapporter som knyter samman tendenser som berör ungdomars depression och benägenhet att ta sitt liv.

VAD OCH VARFÖR?

För att hitta det naturliga tror jag att vi behöver vända blicken bakåt och se på det som har skapat oss, vad utsatte vi oss för? Sen fråga oss varför vi gjorde som vi gjorde!? Vad var själva “drivet”? Varför återupprepade vi något så ofta att det tillslut påverkade hjärna, nerv och muskelarbetet? Säg inte – överlevnad! Den är bara ett resultat av olika beslut som togs långt tidigare.

Svaren på frågorna får oss att utveckla Moveoo till vad det håller att på bli. På utbildningarna, som Peak utbildningen i helgen, träffas vi alltså och provar på den gränslösa träningen och dess möjligheter. Det som får mig så glädjefull och inspirerad, samtidigt hoppfull inför framtiden, är allas glädje. Erfarna tränare och terapeuter blir som barn. De skrattar, testar, misslyckas och testar igen.

Insikten att även den lilla rörelseutmaningen tillför gott till kropp och knopp får deltagarna att “ spåna” och vidareutveckla rörelsen ytterligare.

Och det är just det som jag tror saknas oss idag. Den lekfulla utmaningen som endast mycket  små barn får glädjas åt rycks bort redan i tidig ålder. Allt längre ner i åldrarna förklaras hur man ska röra sig. “ en stol är en stol, och den sitter man på,,,PUNKT!” Vips tog vi död på barnets kreativitet. Sett i en annan kikare så gör vi på samma sätt i vår träningsvärld. “så här gör man en bicepscurl,,,,PUNKT!” Vips så har vi idag 13-14 åringar på gym som står och pumpar isolerade övningar som är nästintill kliniskt renskalade från motoriska utmaningar (som stimulerar de kemiska processerna i hjärnan)

Tillbaka till mina ovärderliga möten! Att se duktiga tränare och terapeuter med lång erfarenhet dela med sig till varandra inger hopp om framtiden. Att se dem leka, skratta och utmanas så att svetten lackar ger hopp om att även deras adepter kommer få en dos av detta.

Det får mig att se ljust på vår strävan efter en hälsosammare framtid!

Inga kommentarer

Föreläsningar/Workshops, Okategoriserade

Livsviktigt vad som händer mellan passen!

06 februari 2014

Just nu pågår ett mediadrev som i takt med hjärnforskningens framsteg lyfter träning ur ett viktigt perspektiv. Enligt mig det viktigaste perspektivet, nämligen vad som händer i vårt huvud, i vår själ.

Många med mig har på olika sätt jobbat hårt för att koppla samman träning med lust och själ. De flesta har stött på samma motstånd och skepsis. Träning och själ?,,,,lust? vad har det med effektiv träning att göra, hör inte det hemma i yoga!?

Jag tror att allt fler börjar tänka om. Jag märker personligen av det i mina föreläsningar och i våra utbildningar. Med hjälp av forskning ser vi nu aktiviteter, och brist på aktiviteter, i hjärnan som tyder på att rörelser är kopplade till delar och funktioner som har med kreativitet att göra.

Nya forskningsresultat lyfter diskussionen ytterligare en nivå nu när man börjar koppla passiviteten till depression och i förlängningen tillstånd som kräver vård och i de mest tragiska fallen till självmord.

Jag tror att det är hög tid att vi öppnar ögongen för det uppenbara – att vi måsta göra annorlunda!

Vi kan inte fortsätta att “skita ut” samma träning till folket och hoppas på förändring

Det är nya tider nu, och de kom sjukt snabbt. Vi måste göra om kravspecen på träning. Det räcker inte med att den “bränner” fett och bygger muskler (i bästa fall). Inte heller att den stärker hjärta och belastar skelettet på ett bra sätt (om träningen utförs rätt).

Nya behov ställer nya krav!

Fler måsta känna för att göra det mest naturliga, att röra på sig. Och för att få lust till det måste vi ändra hela vår träningskultur, inte bara hålla på att skicka ut nya träningsmetoder i allt högre takt. Det engagerar bara en liten träningselit, resten får bara träningsnoja och distanserar sig än mer från träning och allt vad rörelse heter.

Jag tror att vi som rörelseinspiratörer, oavsett nivå och grad, måste lyfta tiden mellan passen till den viktigaste. Vad du gör 3-4 timmar i veckan är säkert bra, men det räcker inte om övriga tiden sköts fel. Muskler växer, fettet brinner, kompisar imponeras över vikter du slänger ovanför huvudet, men lyckligare,,,,,,det blir vi tydligen inte.

Dax att lyfta moveoo till ett tänk som ska göras hela tiden. Dax att skapa en medvetenhet och söka sig till instabilitet, oregelbundenhet, rotationer och sidorörelser. Göra det med en nyfikenhet och ständig vardagsutmaning. Det tror jag får vår vardag att bli mer överensstämmande med den som en gång i tiden skapade oss. Den tid som vi nu har lämnat bakom oss allt för hastigt.

Vi måste helt enkelt börja kompensera vår passivitet med mer naturligt utmanande rörelser och på så sätt väcka själen som vi fortfarande vet så lite om, men som vi ser mår så dåligt.

Artikel kring självmord

Inga kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Ersättning för uteblivna PT-resultat?

05 februari 2014

Ska vi som personliga tränare ge pengarna tillbaka om våra kunder inte når fram till sina resultat?

Det är en fråga som lyfts titt som tätt. Nu senast var det en kvinna som genom tidningen Metro fick vädra sitt missnöje. Hon menar att hon följt sin tränares anvisning och då hämnat i något som hon beskriver som ett matmissbruk. Tråkigt och beklagligt, men kan det vara tränares ansvar? Vilket ansvar bär man med sig som vuxen? Kan vara så att tränaren var ointresserad, okunnig och egentligen borde mecka med bilar. Men kan tränaren anklagas för att ha skapat matmissbruket?

Kan en skollärare anklagas för elevers uteblivna kunskap? om ja! då har vi rätt många intressanta rättegångar att följa i framtiden.

Läkare kan få en reprimand, och i värsta fall, råka än värre ut om de missköter sig å det grövsta. Men hos läkare råder en annan kultur och lagstiftning än inom PT-tränares “glassiga” tillvaro.

Hur ska vi då bidra till att städa upp i våran yrkeskår. Tänker dels på hur vi ska nyansera begreppet  PERSONLIG TRÄNARE! Vad är vad, och vem gör hur?

Många vill mena på att en tränare ska bli godkänd,,,? hur då undrar jag. Vilka är förutsättningarna, vilka är bedömningskriterierna? En teoretiker kan vara usel på det praktiska och tvärt om. Generellt tycker jag att vi inte ska ansvara för mer än vad vi lovar. Säger jag att en rörelse eller övning är riskfri för en individ som trotts det far illa har jag en del att stå till svars för. Men fortfarande måste vi ju kunna lägga ett visst ansvar på den som utför själva rörelsen, alltså kunden.

Om vi lovar att ett visst upplägg över en viss tid, med träning eller/och kost, ska leda till ett visst resultat har vi också ett visst delansvar, men människan som ska utföra projektet har huvudansvaret.

Kanske ska vi låta bli att lova så mycket, bättre att trycka sanningen i ansiktet på kunden.

Säga rakt ut -“jag kan bara gissa på vad du behöver! Under resans gång ser vi vad som händer och korrigerar och bättrar vart efter vi båda lär oss mer om hur du fungerar och reagerar”.

Låta kunden förstå att kunskap utan erfarenhet inte är allt, att erfarenhet utan kunskap heller inte kan lösa allt. Och framför allt, att träna med en tränare är ett styrt projekt i förtroende och där man som kund är huvudansvarig för allt som händer.

Kanske därför jag gillar att vi tränare ibland hängs ut i pressen. Det skapar sundare och mer kritiska kunder som ställer krav. Det tror jag får oss att “steppa” upp och rannsaka oss och vår yrkesroll på ett sunt sätt. Och vi som tränare ska inte behöva vara rädda för att ge kunden insikten om att eget vuxenansvar gäller även i träningen.

2 kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Vad händer med boxningen på våra gym?

04 februari 2014

Har vart runt på ett antal anläggningar och även vart i kontakt med en stor mängd tränare i vårt avlånga land. Möten och diskussioner som kretsar kring allt i vår träningsbransch. Har märkt en sorglig trend på vissa ställen. Boxningsinspirerade pass tappar deltagare. Visst finns det lysande undantag, men generellt verkar det som att det är en trend som sakta och stadigt går neråt. Det får ett gammalt boxningshjärta sorgset. Kan samtidigt förstå varför. Sett till dom pass jag fått möjlighet att analysera så har de en del gemensamma brister. De leds i en gråzon mellan riktiga boxpass och fitnesspass, det blir liksom verken hackat eller malet, mest smetigt.

Har vart på pass som leds av boxare. Kan tänka mig att de rekryterades just därför, för att de var boxare. För inte var det för deras pedagogiska egenskaper. Passen har bantas ned, sparringen är borta, det är mest ett monotont nötande där deltagarna inte får lära sig något. Allt handlar om mjölksyra och mage. Endast den “mellanmotiverade” söker sig till dessa pass. Har du större krav och engagemang så söker du dig till boxklubb. Har även vart på pass som leds av ickeboxare, och de är betydligt fler än de som leds av boxare. Känns som det är aerobics instruktörer som gått en snabbkurs i boxning och som sen efter bästa förmåga försöker leverera något sånär trovärdig boxpass. Men ack så det lyser igenom. Bra driv, bra instruktörer, men ingen logik och trovärdighet.

Och det är ingen lätt nöt att knäcka. Själv har jag valt att göra Moveoo aerobox till något annat. Det är en funktionellt fysboxpass där deltagarna kommer bort från allt krångel och på så sätt kan ägna sig åt en balanserad fysträning som belastas efter deras individuella förutsättningar.

Jag upplever att Aeroboxinstruktörerna kommer bort från förväntningarna om ett bra boxpass, de levererar endast en genomarbetad boxfys. Rent tekniskt har vi balanserat boxningen till en liksidig fot/ben position för att balansera upp kraften i rotationen. Förödande i riktig boxning med perfekt för en balanserad och funktionell rotationsträning. Från den parallella boxtekninken kan vi sedan bygga vidare med massor av varierade övningar. Styrkan bedrivs i par, och med gummiband. Då får vi glädje av pardynamiken och samtidigt en individuellt kontrollerad belastning då den som passar den aktive anpassar motståndet. På så sätt har vi utvecklat ett träningssystem som kan anpassas på olika grupper och efter olika behov. Bara möjligheter, inga begränsningar!

Är du/ni intresserad av att ta del av vår vidareutveckling så har ni nästa chans 15-16 mars i Stockholm. Då håller vi en utbildning i just Moveoo aerobox.

2 kommentarer


Våra koncept

"Ingen träning blir bättre än vad du gör den till, se till att gör den bra, och rolig" - Jose Nuñez

Jose Nuñez är grundare av Bodies In Motion som genom de 25 verksamma åren visserligen har bytt namn par gånger men alltid haft samma passion för att utveckla funktionell, effektiv och framför allt rolig träning.

I denna blogg kan du ta del av Jose’s tankar och tips. Även komma med reflektioner och kommentarer.

Författare till:

   
mxdcvaraklader
springtime

© 2017 José bloggen.