Föreläsningar/Workshops

Idrottsslappt Stockholmsfenomen!?

17 september 2013

Kan inte låta bli att reflektera på en artikel i morgondagens DN. Vi har för få halltider för våra inomhusidrotter i Stockholm.
Känns som att man har hört det för, eller hur!?.
Känns som att kommentaren har levt kvar hos slappa föreningsadministratörer i evigheter.
Kanske är det så att attityden, tanken och orden går i arv och förblindar de som tillträder?

Skillnaden är enligt artikeln att man nu går ihop över bollgränserna.
Basket, handboll och innebandy ska gemensamt uppvakta politikerna.
Och det är väll bra så. Men jag tror inte det kommer att hjälpa.
Slänger vi in någon här, så åker någon ut där. Lyckas vi skrapa ihop till en ny hall så är tiderna slut innan färgen torkat på väggarna.

Och problemet kommer att eskalera när alla satsningar som handlar om att behålla ungdomar inom idrotten slår in. Ett tips till berörda politiker: Fler ungdomar till idrotten ger på kort sikt inte fler halltider.

Vi måste helt enkelt gå över ån för att finna nya alternativ. Och jag tror inte vi behöver gå speciellt långt. Vi behöver heller inte uppfinna något nytt. Och inte kan vi skylla på bristen av pengar.
Det bästa är naturligt, det bästa finns inom oss, allt vi behöver är lite utrymme utomhus.
Om vi tog till oss lite lateralt tänk så finner vi massor av möjligheter till att träna upp ungdomars fysiska och mentala färdigheter utomhus. Färdigheter som gör att de kan utveckla sin grenspecifika talang ytterligare. Om fler kunde få insikt i hur viktig mångfaldsträning är för grenspecifika resultat skulle träningen se annorlunda ut.

Skulle vi söka oss utanför gränserna med våra ungdomar skulle fler stanna kvar inom idrotten och efter karriären bli brinnande fan som ger tillbaka.

Själv tänker jag väcka liv i en gammal brokatedral vid i Stockholm. Med sina 300 kvm och takhöjd på 6-7 meter står det otroliga möjligheter och samlar löv och duvskit året om.
Vill hyra utrymmet men politiskt korrekta akademiker tyckte det var lättare att säga ”nej det går inte”. Så kommer det nu inte bli, jag SKA ha utrymmet, nej är inte ett alternativ.
Med broutrymmet ska vi statuera exempel på hur man i urban utemiljö kan skapa fantastiska träningsmöjligheter året om. Ett mörkt, skumt och osäkert område ska lysa upp av träningsivern hos unga och äldre. Så medans ”nejet” omvandlas till ett JA kör vi under bron ändå.

Nästa steg är att få upp sömniga föreningsögon. Visa hur de kan aktivera föräldrar och samtidigt få igång engagemanget för föreningen,,, samtidigt som de tjänar mer pengar.
Det är inte speciellt svårt och det handlar om att bryta välfärdsmönster samtidigt som att man har kul tillsammans. Men det blir i ett annat inlägg☺

Inga kommentarer

Dela din åsikt

Kommentera

Våra koncept

"Ingen träning blir bättre än vad du gör den till, se till att gör den bra, och rolig" - Jose Nuñez

Jose Nuñez är grundare av Bodies In Motion som genom de 25 verksamma åren visserligen har bytt namn par gånger men alltid haft samma passion för att utveckla funktionell, effektiv och framför allt rolig träning.

I denna blogg kan du ta del av Jose’s tankar och tips. Även komma med reflektioner och kommentarer.

Författare till:

   
mxdcvaraklader
springtime

© 2019 José bloggen.