Sitter utmed strandpromenaden och filosoferar med Magdalena vid min sida, tänker bland annat på alla de som vart med på mina pass här i Algarve, vilka hjältar!

De springer, de yogar, de kör moveoopass av alla varianter. De gör det med glädje och de gör det med lust. Funderar över hur man ska få fram samma glädje och engagemang hemma, i kalla Sverige.

Visst, vardagen har satt sina spår. När vi kommer hem så halkar vi snabbt tillbaka i det som vi tror att vi måste göra. Men måste vi verkligen göra det vi gjorde innan vi åkte iväg på semestern? Det mesta ja, men allt? Förmodligen inte.

Kanske skulle semestern bli ett helt annat projekt om man gick inför att även ta med sig intrycken hem för att förankra dem i vardagen som rullar på hemma.

Varför är jag gladare på semestern? Vad gör mig mindre glad hemma? Vad kan ändras så jag mår bättre?

Varför tränar jag mer på min aktiva semester? Vad stoppar mig hemma? Är det riktiga stopp eller är de ”alebistopp”? Och vad kan ändras så jag tränar roligare?

Har sprungit på ett antal resenärer redan i veckans inledning som vill ta med sig moveoometoden hem till sin träning. Det får mig att bli än mer motiverad att färdigställa min Moveoobok, att göra klar nya hemsidan, att köra fler utepass, att mejsla in flera instruktörer, och utbilda flera utbildare som kan köra fler utbildningar.

Märker att jag får galet mycket energi av att köra mina pass och samtidigt få umgås i detta sällskap med glada motionärer och elittränande.

Samtidigt är jag härligt mör. 2 pass med Rickard Nordström, f,d världsmästare i thaiboxning, känns såväl i ben som i rumpan.

En öl, lite sömn, sen kör vi nya pass fulla med svett och skratt.

Inga kommentarer

Vem kommer inte ihåg stationsträningen på skolgympan? Själv gick jag i en skola som hade en rätt traditionell gympasal med ringar, rep, bommar och ribbstolar. Och med en rektor som ville få ordning på förortskids (Tack Tage Nodemalm) med hjälp av idrottsmän/kvinnor som förebilder var gympan något att se fram emot. Och förmodligen en viktig del i att jag kom att tillbringa större delen av mitt liv kring idrott. Först som aktiv inom boxning och basket, men ganska tidigt också som tränare. Helt klart kom min gymnastiklärare tillika baskettränare Mats Leander att spela en viktig roll i mitt liv. Hans energi och engagemang lever kvar i mig än idag. Nog bidrog han till att jag slipper sälla mig till de idag kriminellt belastade jag umgicks med som ungt busfrö. Och jag tror att detta är något som faller många gruppinstruktörer förbi idag, att vi inte bara skapar mjölksyra och träningsvärk, vi påverkar människors liv.

I min kontakt med ledare, och blivande ledare, tycker jag mig sakna insikten som ger oss möjligheter att påverka. Och det ger oss ett visst ansvar. Om vi uttrycker oss fel, uppträder plumpt och ogenomtänkt kan vi sätta spår i människor som klamrar sig fast som en daglig sanning -”jag har provat, det var inget kul. Han/hon var en dålig instruktör” och så vidare.

Vi som ledare bedöms blixtsnabbt av deltagarna och det gäller att vara medveten om det. Då, och först då, kan du som ledare börja jobba med möjligheterna att påverka individerna på passet så att de påverkar de som lever närmast dem. Jo, det är faktiskt så det fungerar. Som ledare kommenteras vi ständigt. Vad folk säger om oss kan vi själva påverka vilket är en rätt mäktig möjlighet.

Min gympalärare ligger förmodligen med i mitt undermedvetna när jag med mina kollegor fortsätter att utveckla MoveooPeak. Ett träningssystem där du som ledare har fantastiska möjligheter till att gå runt och peppa och prata med de aktiva samtidigt som de tränar.

Eftersom övningarna är utmanande på ett naturligt och tillåtande sätt kan vi som ledare påtala vilka möjligheter som skapas under passet. Jag menar att vi som ledare kan skänka insikt i vad som händer under utmaningen.

-”Om hjärnan är kusken, och nerverna tyglar, så är musklerna som skenande hästar”.

Hästarna måste tyglas för att vagnen inte ska hamna i diket när den skumpar fram på den ojämna vägen. Det gäller att få hästarna att göra rätt sak i rätt ordning. Precis som vi måste göra med våra muskler,,,, om vi vill hantera knepiga rörelseutmaningar.

Som ledare har vi möjlighet att förklara vad som händer och vart det leder. Att ett fungerande samspel mellan hjärna och muskler leder till en bättre mental hälsa. Att vi känner glädje när vi utmanar ett naturligt utvecklat samspel mellan hjärna och muskler på ett varierat sätt.

Och för att skapa möjligheter att utmana samspelet mellan hjärna-nerv-muskel har vi i MoveooPeak samlat ihop traditionella redskap som hantlar, stänger, medicinbollar, balansbollar, balansplattor och nya redskap som flex-bar, sandbell, flowin med mera. Vi har inspirerats av stationsträningen från skolan när vi skapar 12 stationer som ska utföras i två varv och där varv två är med nya övningar. Det ger oss som gruppledare en bana med sammanlagt 24 utmaningar där vi ska inspirera, engagera och väcka insikt i de möjligheter som finns med rörelsen.

Det är vad jag kallar ett funktionellt helhetstänk som skapar såväl fysisk som mental hälsa till de som deltar. Leder vi rätt så ger det dessutom ”ringar på vattnet” och vi påverkar även samhället i rätt riktning.

Det är rätt mäktigt!

Inga kommentarer

Många träter om vad som är funktionellt eller inte. Med Moveoometoden vill vi inspirera till utmaning istället för att falla in i diskussionen utan svar –Vad är funktionellt?
För att du lättare ska förstå hur vi tänker när vi utvecklar rörelser så tar vi en tabulagt marklyft. Marklyften kommer från en ”tävlingsgren” som utvecklades av män och gubbar som var allt annat än hälsosamma och rörelsestarka atleter. Men lyfte tungt gjorde de, sjukt tungt!
Med vår Moveoovariant adderar vi instabilitet och rekryterar på så sätt fler muskler i rörelsen. Visst måste du gå ner i vikt i början. Men när sedan hjärna nerv och muskelsystem har hittat rätt i den biomekaniska dialogen är du tillbaka i samma lyftvikt, nu betydligt starkare på instabilt underlag vilket du kan ha större glädje av när du ska röra dig i din vardag utanför gymmets väggar. Det kallar vi riktig funktion.

Du behöver inte kunna så mycket om hur kroppen fungerar. Du kan säkert föreställa dig ungefär vad som skiljer en marklyft på stabilt golv från den på instabilt underlag. Med ett instabilt underlag ökar du informationsflödet från hjärnan. Alla muskler får mer information om vad som krävs och vad som måste göras. Du utvecklar så ett effektivare rörelseregister än om du bara utför marklyften på traditionellt sätt.

Inga kommentarer

Vad är det som gör att så många finner sovandet som något nödvändigt ont? Något man måste göra för att orka dagen. Vad är bättre på dagen? Om upplevelsen lever i hjärna så spelar det väl ingen roll om den upplevs i verklighet eller i sömnen, den är ju lika sann i båda fallen, eller?
Kanske finns det ett obehag kring sömn då den tenderar ha en egen vilja och att det är svårare att ducka för obehagliga sanningar eftersom drömmarna springer fritt.
Ur ett hälsohänseende är sömnen dokumenterat viktig. Vi känner till rätt mycket om våra sömncykler, vilken effekt de verkar ha, men mycket kvarstår att forska kring.
Klart är att vi i dag har ruckat vårt sovmönster till den grad där den sänker vår folkhälsa till källarnivåer. Inte enns den bästa styrketräning kan kompensera bristen på naturlig sömn.
Förutom det elektriska ljuset så hjälper TV, Spel, facebook till att hålla oss uppe efter sund nattningstid.
Varför prioriterar vi vakentid före den helande sömnen som vi så desperat behöver hur ett hälsoperspektiv. Är det samma ”gen” som gör att vi söker evigt liv? Är det längden av liv som är viktig eller vad jag gör av tiden jag får i livet? Är det viktiga att vara vaken så jag kan fylla timmarna med TV och chatt eller sömnen som ger mig bättre möjligheter att leva fullt ut när jag är vaken?
Frågor utan svar!
Vad vi dock kan konstatera är att vi är det ända däggdjur på jorden som dissar sömnen med samma regelbundenhet som vi önskar att vi tränade.
Mångas ursäkt är att det inte går att sova. Jag kan inte sova! Men det förhåller sig med sömn som med mycket annat i vårt snedvridna välfärdssamhälle. Man måste anstränga sig, man måste träna. Lagen om upprepning gäller även här. Att hitta nya mönster och förberedelser för att optimera sömnen borde vara ett gymträningskoncept på alla anläggningar som jobba med friskvård.

Så! våga sova för att orka vara vaken fullt ut!

Inga kommentarer

Kan inte låta bli att reflektera på en artikel i morgondagens DN. Vi har för få halltider för våra inomhusidrotter i Stockholm.
Känns som att man har hört det för, eller hur!?.
Känns som att kommentaren har levt kvar hos slappa föreningsadministratörer i evigheter.
Kanske är det så att attityden, tanken och orden går i arv och förblindar de som tillträder?

Skillnaden är enligt artikeln att man nu går ihop över bollgränserna.
Basket, handboll och innebandy ska gemensamt uppvakta politikerna.
Och det är väll bra så. Men jag tror inte det kommer att hjälpa.
Slänger vi in någon här, så åker någon ut där. Lyckas vi skrapa ihop till en ny hall så är tiderna slut innan färgen torkat på väggarna.

Och problemet kommer att eskalera när alla satsningar som handlar om att behålla ungdomar inom idrotten slår in. Ett tips till berörda politiker: Fler ungdomar till idrotten ger på kort sikt inte fler halltider.

Vi måste helt enkelt gå över ån för att finna nya alternativ. Och jag tror inte vi behöver gå speciellt långt. Vi behöver heller inte uppfinna något nytt. Och inte kan vi skylla på bristen av pengar.
Det bästa är naturligt, det bästa finns inom oss, allt vi behöver är lite utrymme utomhus.
Om vi tog till oss lite lateralt tänk så finner vi massor av möjligheter till att träna upp ungdomars fysiska och mentala färdigheter utomhus. Färdigheter som gör att de kan utveckla sin grenspecifika talang ytterligare. Om fler kunde få insikt i hur viktig mångfaldsträning är för grenspecifika resultat skulle träningen se annorlunda ut.

Skulle vi söka oss utanför gränserna med våra ungdomar skulle fler stanna kvar inom idrotten och efter karriären bli brinnande fan som ger tillbaka.

Själv tänker jag väcka liv i en gammal brokatedral vid i Stockholm. Med sina 300 kvm och takhöjd på 6-7 meter står det otroliga möjligheter och samlar löv och duvskit året om.
Vill hyra utrymmet men politiskt korrekta akademiker tyckte det var lättare att säga ”nej det går inte”. Så kommer det nu inte bli, jag SKA ha utrymmet, nej är inte ett alternativ.
Med broutrymmet ska vi statuera exempel på hur man i urban utemiljö kan skapa fantastiska träningsmöjligheter året om. Ett mörkt, skumt och osäkert område ska lysa upp av träningsivern hos unga och äldre. Så medans ”nejet” omvandlas till ett JA kör vi under bron ändå.

Nästa steg är att få upp sömniga föreningsögon. Visa hur de kan aktivera föräldrar och samtidigt få igång engagemanget för föreningen,,, samtidigt som de tjänar mer pengar.
Det är inte speciellt svårt och det handlar om att bryta välfärdsmönster samtidigt som att man har kul tillsammans. Men det blir i ett annat inlägg☺

Inga kommentarer

Bara att frågan finns och ställs i press och utvecklingsgrupper får mig att fundera över hur snett vårt välfärdstänk har fört oss.
Självklart ska barn träna!
De ska träna massor!……..De ska helst vara igång större delar av dagen.

Ett barn i sin fulländning är ett nyfiket barn med myror i brallorna. Så självklart ska barn träna, precis som alla andra däggdjurs barn får göra när de ska koppla samman rörelsen med själen

Frågan som bör ställas är istället V A D barn ska träna.
Ni som följer mig vet att jag förespråkar Moveoometoden. Och där ser vi träningen som ett sätt att kompenserad det vi är skapta att göra men idag inte gör. Alltså ska träning innehålla instabilitet och rotationer. Och än viktigare, den ska vara varierande och utmanande efter individens förutsättningar. Detta är ”regler” som gäller på vilken lekplats som helst.

Men idag är lekplats ett missvisande namn. I EU-säkerhetens namn har lekplatserna förvandlats till trygga barnområden där föräldrarna i lugn och ro kan ägna sig åt sin smarta telefon och sin latte. Vi instagramfotar hellre våra barns aktiviteter än deltar i dem.

Det verkar som om vi förtränger att det var vi vuxna som fick barnen passiva. Den dagen vi satt dem i skolan började även en passiv paketering ta form. I skolan får vi lära oss vad vi ska tycka, hur man ska lära sig saker och NÄR och  HUR man ska röra sig.

När vi väl fått dem stöpta och passiva så blir vi förtvivlade över resultatet som kommer i form av övervikt, depression och ett ökat antal ” bokstavsbarn”. Tyvärr visar det sig att barn som ramlar in i idrotten och klarar sig utan att bli utslagna inte kommer undan våra vuxna ”fasoner”. (men det blir ett annat inläggJ)

Följer vi den här tråden blir det intressant att se på hur barn ska träna i framtiden. De ska helt enkelt aktivera sina unika egenskaper. Vi måste låta barn vara mer naturliga, nyfikna och utmanande i sin uppväxt.

Vid ett uppdrag i Finland hade jag ett stort antal gymnastiklärare framför mig. En äldre man utmärkte sig direkt på morgonen. Förutom att han skickade ”gilla inte dig” signaler så var han avig till allt jag sa. ”Varför bry sig, låt dom göra själv” -sa läraren. ”stackars barn” –tänkte jag.

Hela förmiddagen sörjde jag för de stackars barn som tvingades stå ut med detta exemplar av gympalärare. Enda ljusglimten jag såg i honom var att han var gammal, det kunde inte vara alltför lång tid kvar till att han skulle gå i pension.

Vid lunch blev jag sen till bords, det fanns EN plats ledig…. Bredvid ”honom”!
Det visade sig att ödet ville mig väl för jag fick en minnesvärd lunch som jag än idag kommer tillbaka till.

Han förklarade för mig att han en gång i veckan hade en ”öppen-klass”. Du drog han ut alla redskap och lät barnen själva hitta på olika kompiskonstellationer och sporter. När basketbollen var upptagen fick han lära sig ”kalsongbasket”. Han sa att han lärde sig något nytt av barnen varje ”öppen-klass”. Efter lunch såg jag på den aviga läraren som ett föredöme för hur gympalärare skulle kunna vara. Samtidigt påminde jag mig om att inte döma människor, istället se dem för vad de är, och njuta av deras tillgångar.

Och jag tror vi kan lära oss av gympaläraren, speciellt när vi nu ser alltfler anläggningar öppna upp för ungdomar. Ställer mig lite frågande till varför instruktörer rutinmässigt lär ut stretch till en 10-åring, varför en 13åring får lära sig en latsdag, benspark, BÄNKPRESS,,,,,, vad har det med hälsa, lust och naturligt utmanande träning at göra? Jag tror inte att det kommer förbättra folkhälsan och ungdomars framtida välmående en promille. Möjligt att jag är synisk och bitter när jag tror att träningen vi idag lär ut på gym och anläggningar leder till skeva kroppsideal, fåfänga och andra kroppsrelaterade störningar. Vi kommer även fortsättningsvis få ungdomar som är ”felprogrammerade” av isolerade och statiska övningar.

Lösningen ligger i att göra träning efter barn och ungdomars preferenser. Och då leker vi med spontanitet, utmaning, individuellt anpassad. Vi skapar träning som är lustfylld.

Mitt bidrag blir förhoppningsvis det jag i skrivande stund sitter och ”plitar” på.
En kurs för ungdom och föräldrar. Tillsammans får de leka sig fram inom vissa ramar. Mer om det under höstenJ

2 kommentarer

I mina kretsar finns det en halvsanning som säger att man ska passa sig för att göra större arrangemang i norr. Att norrlänningar hellre åker ner till Stockholm på event och då passar på att träffa emigrerade kompisar. Det finns till och med en inskränkt kvartssanning som säger att ”de där uppe” är tröga! Och det skulle ju kunna vara ett sätt att se på det. Filmer som ”Jägaren” spär säkert på fördomarna ytterligare hos vissa.

Eller så är det så att ”de där uppe” inte lika lätt faller för fjäsk och flosker. Olika trender slipper inte igenom filtret på samma sätt som det kanske gör i storstädernas stormaskade filter. Rätt eller fel så tror jag att det är en trend som håller på att ändras. Jag tror att Norrland mer än någonsin är villiga att arrangera roliga och stora event. Thomas och hans störtsköna gäng på Workout Åre är ett lysande exempel på det.

Ett annat lovande exempel är minievent som det Exceed arrangerade i samarbete med 360 träningscenter i Skellefteå. Trots att informationen inte nått ut som det var tänkt utan bara till vissa kunder så kom det ett härligt gäng för att ta del av träning och föreläsning som levererades av mig (Jose) och duktiga Linus Johannson från ”dinträning”.

Förutom all svett och glädje som uppstod i samband med att jag höll i tre olika konceptpass tog jag med mig den energi som kom av föreläsningen. Blir toktaggad av reflektionerna som kommer efter en föreläsning. Att gympalärare, personliga tränare och framförallt grupptränare ställer sig frågan ”varför gör vi som vi gör” får mig att vilja sitta med vidareutvecklingen av Moveoometoden dygnet runt. Helt klart är att många är intresserade av att utveckla sin, och gruppers träning, till något som är mer utmanande, lustfyllt och roligt samtidigt som att det ger resultat. Och vad kan då vara mer naturligt än att gå tillbaka till vår utveckling. Att titta på vad det var som gjorde att vi ser ut och fungerar som vi gör idag.

Men utveckling kan, och bör, ibland ta tid. Det är mycket skoj som ska hinnas med emellan så det kommer att ske ”pö om pö”.

Till alla er som vill åka med i utvecklingen kan jag rekommendera höstens utbildningar som nu inte bara går i Stockholm. Nu kör vi även i Leksand och i Halmstad. Kika in här för mer info och bokning.

Inga kommentarer

Egentligen är det ingen större skillnad på att leda pass och laga mat. Om man ser på gruppträningen och dess övningar som en stor påse med råvaror så är passupplägget nedplitad i själva receptet.

Som kock kan du välja att strikt följa receptet eller så kan du också välja på att experimentera och finna dina egna unika smaknyanser.  Inget rätt, inget fel, bara skillnad i begränsningar och möjligheter.

Sett ur matperspektivet ser vi hur snabbmatrestauranger har ett pris och de som skyltar med lyxig mat ett annat. Skulle man kunna tänka sig att deltagare var intresserade av att betala mer för en gourmet träning… sällan är det så. Men nya trender är på väg in i träningsbranschen och allt fler personliga tränare börjar köra exklusiv gruppträning och kan där ta mer betald för gourmetpasset. Att det är så ser vi inte minst på att allt fler personliga tränare söker sig till våra gruppträningsutbildningar för inspiration.

Man skulle kunna dra detta resonemang ett varv till. Storkoncept som i tränings branschen pumpar ut träningskoncept som ska följas slavisk är inget annat än skolbespisningen där man med en robots entusiasm följer färdiga recept med billiga råvaror. Många äter maten, få känner någon smak, allt fler avstår från att äta den då den är utarmad och smaklös. Väljer man istället att köra ner fingret i grytan och smaka kan man börja variera och nyansera smakerna för att på så sett komma bort från det linjära tänket och få en mer organisk utveckling och variation där gästerna verkligen uppskattar det de äter, bra råvaror som lagas med engagemang och kärlek!

Tillbaka till träningens värld. Jag VET att framtiden ligger i gruppträning ute som inne, stora grupper som i små och exklusiva. Som deltagare kommer vi ställa större krav på instruktören som lagar sopp.. som leder passet. I framtiden kommer man som instruktör inte undan med träningsupplägg som färdats över hela jordklotet, vi vill ha unikt och närodlat även i träningen.

I framtiden förstår vi att uppskatta träning som överensstämmer med de behov vi har. Alltså träning som är rolig och utmanande, träning som lockar fram skratt. Rent fysiskt ska instabilitet och rotationer finnas med eftersom det på ett lekfullt sätt aktiverar våra eftersatta egenskaper.

Som instruktör är det dags att ta ett beslut, vill du led utvecklingen eller bara följa det gamla?

Inga kommentarer

Men för fan, låt oss vara vuxna, och låt oss lägga korten på bordet.
Hur kan någon på fullaste allvar tro att 5:2 ” is da shit”.
Finns det ett uns sunt förnuft i ett reglerat ätbeteende som det 5:2 förespråkar?. Varför inte 4:1, 5:3… varför just 5:2.

Det är naturligtvis en medial växthusodlad druva som även den kommer sjunka ihop till ett glömt russin.

Dietister och läkare får medialt utrymme i takt med att upplagorna stiger för dagen. Obetydliga författare kan gnugga nävarna hela vägen till banken efter att snabbt ha knåpat ihop en bok i ämnet. Snabbast med rätt titel blir GURU!

Om den funkar?….. Klart den kan göra, för en och annan, men aldrig för stora massan.

Men vad som är än mer intressant och som borde få störst intresse i media är hur alla välfärdsnarkomaner äter. Under välfärden ligger Livsmedelverket och pumpar ut info som många gånger helt saknar förankring i det naturliga. Vem minns inte alla knäckebrödskivor som skulle ätas per dag? Detta verk pumpar även ut ”lagen om jämna måltider” och att man ska äta efter en pyramidmodell!? Snacka om hjälpmedel som stjälper. Där man pumpar in metoder i ena ändan tenderar sunt förnuft sippra ut i andra ändan.
Vår välfärdskultur fick oss att tro att frukost ska se ut på ett visst sätt medans lunch och middag skulle se ut på ett annat sätt. Säg mig ETT enda däggdjur till som lever på detta sätt…. Precis, det finns inga!

Att 5:2 modellen kan få näring i dietdebatten och att den fungerar, mer eller mindre, är för att vi är skapats under förhållanden där vi ibland åt mycket men oftast åt rätt magert, ibland svalt vi.
När svälten inleds skickar vårt system ut olika signaler till kropp och själ. Signaler som fick upp oss på tårna. Signaler som gjorde oss starka och alerta för att vi på så sätt skulle kunna vara effektiva i vår jakt på föda. När vi väl fick mat åt vi ordentligt varpå vi föll ner i ett narkosliknande tillstånd och vilade upp oss. Aldrig under vår miljonåriga utveckling fanns ett ätbeteende som rekommenderas av Livsmedelverkets dietister och som eftersträvas i det vi kallar välfärd.

Jag tror att vi skulle må väldigt bra av att må lite sämre. Få lite mer hederligt skit in i vardagen. Bort med det konstlade i luft, mat och dryck, och in med sådant vår kropp och knopp är van vid, och skapt för.

VÅGA TRO PÅ DET NATURLIGA!

Inga kommentarer