Föreläsningar/Workshops

Nu är jag less på funktionell träning!

30 augusti 2013

Ibland, som nu, står mig diskussionen upp i halsen. Funktionellt som ledet hit och funktionellt som leder dit och ibland leder det rätt ner i diket… med ett brak.
Vi är många som säger oss jobba med funktionell träning, och ingen vet egentligen vad det är. Numera håller jag helt med belackarna som kväker ur sig att det är en fluga, en modegrej, något som hittas på för att branschen vill ha något nytt att sälja in. För visst tusan är det endast en etikett på ett paket vars innehåll vi inte vet något om.

Fortfarande väser fanatikerna om ett arbete över flera leder, fler muskler i arbete, och det är väl bra så. Men hur vet jag att det hjälper individen med en ökad funktion? Visst är det väl så att den träning som ska kallas för funktionell träning är den som visar sig hjälpa individen i fråga med ökad funktion, och det är en väldig massa olika saker som gör det.

För att få kontinuerlig träning säger min erfarenhet mig att man måste ta hänsyn till fler saker än arbete över flera muskler. Vilka preferenser har den aktive? Vilka redskap triggar, vilket tempo, redskap och atmosfär triggar den aktive. Allt blir viktigt! OCH man måsta få ha KUL….. ofta, annars lägger man av.

Hur gör man då i gruppträning. Med en grupp, stor som liten, får man tänka allmänfunktion. Vilka egenskaper behöver stimuleras och aktiveras rent generellt. Här hjälper evolutionen och välfärden oss med viktig information. Sett ur perspektivet att träning är ett sätt att kompensera det du är skapt att göra men inte gör så är instabilitet, rotationer och en nyfiken utmaning mycket viktiga ingredienser. Tre faktorer som får oss att utmana våra eftersatta färdigheter samtidigt som vi stimuleras till välmående och glädje vilket inte är helt fel när man efter ett pass är fylld av mjölksyra och trötta muskler.

Efter veckan som gått kan jag glatt konstatera att min teori bekräftats av ca 200 personer i såväl Göteborg, Södertälje som i Stockholm där de vid olika tillfällen tagit del av våra Konceptpass.

Massor av mail från ledare och deltagare likt de nedan har påverkat till att bli än starkare i min strävan. Detta är vägen att gå när vi utvecklar framtiden träning som jag tycker vi kan kalla gränslös istället för funktionell. Eller så säger vi rolig och utmanande träning. Jag vet, det är lek med ord. Men ord påverkar oss, de skickar signaler. Och hur kul låter funktion egentligen?

Eller anslut dig gärna till Moveoometoden som du garanterat får höra mer om under hösten

Tack för en otroligt inspirerande kväll i går. Om inte Moveoooutdoor träningen lyfter av detta vet jag inte vad. Joses otroligt inspiration och glada men eftertänksamma sätt när han pratar med deltagarna känns så rätt. vi alla kan ta till oss lite av det som känns rätt för oss, och ge det vidare i vår tur. Övningar kommer definitivt att hamna hos deltagarna. Björn Jansson- Gruppkoordinator /gnestahalsan.se

Tack för i går Jose,
En mycket lyckad kväll med bra pass och föreläsning av dig
Jag hoppas att vi snart ses igen under något event eller utbildning.
Gun Källros Gruppkoordinator- Scania

Inga kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Ett blodigt rullande 08 fenomen!

20 augusti 2013

Det finns ett fenomen i Stockholm som jag tror, och hoppas, att vi är ensamma om i landet. Ibland sitter jag på ett cafe och tar del av det, ibland tvingas jag att bli en del av det. Oavsett så fascinerar fenomenet mig fortfarande. Dessa krafter som frisatts. Den totala förvandlingen när ”vanliga” människor förvandlas från förälder, student, myskompis till ett vildsint rovdjur som med genetiskt medärvda rovdjurshormoner freakar ut totalt när de sätter sitt, och andras liv, som insats…..på ett inofficiellt cykelmästerskap.
Det märkliga är att det inte koras någon officiell vinnare. Det finns heller ingen offentlig start.

Loppet verkar börja hemma där själva förvandlingen inleds.
Kan se framför mig hur frukosten dukas undan samtidigt som att musklerna i ansiktet böjar strama, blicken blir glasig och orden färre. Under kyrklig tystnad i ett rum fritt från eventuella familjemedlemmar åker uniform och attiraljer på.
Det är svårt att se något direkt mode. Jag ser allt från Armanikostym till en solblekt Kånkenryggsäck.
På en del formlösa kroppar ser jag smaklösa kombinationer där skjortan är instucken i små cykeltights. Även frisyrerna skiljer sig åt, allt från fettigt backslick till spontant knullruffs finns representerat.
Sen är det som att loppets inleds med en rullande start där deltagarna samlas upp vartefter. Strax efter området där människan fick hybris och byggde onödiga arenor på varandra (tele2, globen, söderstadion) börjar det att tätna på.
Redan där ser man hur deltagarna läser av varandra med blicken. Rovdjursblicken försöker att scanna ut vem som är den svage och vem man bör undvika. Jag gissar att man gör en sammanfattande bedömning av hur motståndaren ser ut, har på sig och vilket skick cykeln är i. Man kan nog även dra slutsatser av de plåster, bandage och ärr som blottas när klädseln tillåter insyn.
När deltagarna sen närmar sig Götgatan har loppet nått antiklimax. Nu verkar det bara finnas en regel… att komma först. På de smala cykelgatorna drar man sig inte för att prejja varandra upp på trottoaren eller armbåga varandra bakom sig.
Tror dom att sunt förnuft kan ersättas av en sketen plasthjälm på huvudet?.
Verkar som att hjälmens plast helt klipper av hjärnans förmåga att känna empati, förståelse och sympati, egenskaper som vi gärna vill tillskriva oss som smarta och socialt fungerande människor.

I minnet har jag fortfarande en färsk bild av smällen där en mullig 40 taggare skulle mäta sina krafter med en gul taxi. Det slutade såklart med ett ofrivilligt depåbesök på sös-akuten, som för övrigt sponsrades av skattemedel.

Har även en rad egna erfarenheter som deltagare. Jag deltar i olika etapper när jag ska förflytta mig mellan olika möten och skulle jag direkt inte finna klungans rytm, störa dess puls eller på annat sätt störa gruppen så får jag direkt höra ett primitivt gurglande från övriga deltagare. Och nu har jag bara beskrivit vad som händer i själva loppet, i hjärtat av klungan. Lämnar de gåendes beteende utanför denna gång.

Vad bidrar till deltagarnas förvandling? Vilka behov uppfylls? Vilka känslor tillgodoses! Skulle ett spinningpass ha en preventiv funktion? När sker förvandlingen tillbaka till förälder, student, myskompis?
Frågorna är många när jag sitter och lyssnar på deltagarnas svordomar och tandgnissel. Denna gång ifrån ett café där jag ska försöka fokusera på datorn och de jobb som ligger och väntar.

Inga kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Rätt enkelt

17 augusti 2013

Rätt enkelt att träna bra, se till att ha kul. Rätt enkelt att se om du tränar rätt. Känner du lust är du på rätt väg… Varför göra det svårare?

Inga kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Allvarligt! Sätta M Å L!

16 augusti 2013

Känner du till ett enda djur, förutom människan, som sätter mål?
Nä, just det. Alltså är målsättning ett av människan påhittat fenomen.
Varför sätter vi då mål i träning?
Jo, för att träningen är så tråkig att vi måste sätta mål för att få träningen gjord.
På lördag samlas flera tusen löpare kring midnattsloppet. Håller min teori kring målsättning så är det kanske 20% som njuter av löpningen. Resten använder den till att skyla över den allt svampigare kroppshyddan som kommer av en sämre livsstil. Andra för att man har tappat koll på jobb och socialt liv, löpningen blir livlinan för att orka med. Själva målet –loppet, blir som en medalj på att man kan kontrollera någonting i livet. Jag tror att vi kan utveckla och skapa bättre, att vi kan ta fram naturligare krafter som skapa kontinuitet med det vi gör när vi tränar. Har tidigare vart inne på det magiska ”varför”. Knäcker vi det så vet vi varför vi gör det vi gör utan motstånd. Ett annat sätt att utveckla tankarna är att söka tillstånd. Vilket tillstånd vill du vara i. Istället för att kämpa runt i spåret med ett fysiskt och mentalt motstånd och jaga tider till ett lopp som ändå inte har någon mening i ditt liv efter målgång kan du söka vilket tillstånd du vill vara i.
Alltså låta tillståndet vara själva målet. Nu ska jag iväg på fotboll och vidareutvecklar detta längre fram☺

Inga kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Sicken skruv det tog.

15 augusti 2013

Mitt senaste inlägg hade tydligen ett flertal beröringspunkter som berörde……
Klart jag inte är dyster inför framtiden. Jag ser fram emot att åldras i takt med att träningen utvecklas och blomstrar. Är bara så förbaskat less på att vi gör samma misstag med våra ungdomar som vi över 30 gjort. Tillrättalagt och isolerat är inte träning för folket, BASTA.
Angående PT: Jag tycker visst att man kan gå till PT, går ju själv och inspireras hos en löparstjärna vid namn Rubin MCrae. Har ju själv kvar ett par underbara klienter. Önskar bara att PT-trenden snart går över så vi slipper alla ”löpandeband” tränare som matar på efter en given manual. Senast utvecklingstrenden inom PERSONLIG TRÄNING är…… en webbtränare!?!?! Skiiiitbra om man har ont om tid? Liiiiite billigare? Inspiiiiiirerande? Har man så ont om tid att man inte kan ge sig mer tid än att man inte kan träffa en person för vägledning och anpassad träning bör man tänka om.. och tänka rätt! Tror man sig ha så ont om pengar så man kan slösa dem på en Webbinstruktör bör man räkna om… och räkna rätt. Söker man inspiration hos en Webbtränare bär man se över sitt liv…. Och börja leva bland folk i verkligheten.
Kram

Inga kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Finns det en framtid i träning?

13 augusti 2013

Vi anses leva i ett välfärdssamhälle. Vi anses även ligga rätt bra till om man kollar allmänstatus bland klotets länder. Ändå kämpar vi så hårt med att hålla hälsan på en dräglig nivå. Hälsodiagrammens sträck pressas obönhörligen neråt. Inte ens när vi på konstlad väg försöker mörka nedgången med antidepressiva droger kan vi ändra dess riktning märkbart. Strävan efter det vi kallar välfärd har fått oss att stanna upp, med ett brak landar vi på våra allt fetare rövar. Vi måste till och med avsätta tid för att röra på oss. För vissa har det gått så långt att de måste gå på speciella inrättningar för att kunna röra sig på att sätt de tror är effektivt. Dom som är värst drabbade anser sig behöva någon som säger åt en hur man ska röra sig, och hur många gånger man ska röra sig…. Och de skriver dessutom upp det i ett avancerat datorprogram.

Människan är rätt märklig i sin strävan att kompensera det de är skapta att göra men idag inte gör.

Sett ur den vinkeln kan man se på träningen och dess utmaning på ett nytt sätt. Vad kompenserar du för uråldriga funktioner med din träning?

Vilken funktion fyller dina övningar? Står du och gör övningar som kommer från 1800-talets slut? Övningar som har medverkat i de olympiska spelen men som inte har ett dugg med effektiv rörelseträning att göra?

Jag ser naturligtvis inga problem med gym, eller de som går till PT för inspiration. Alla är vi olika och stimuleras på olika sätt. Har själv PT när det kommer till löpning. Och jag jobbar som inspiratör. Jag vänder mig dock mot det ”träningssanningar” som bland annat media pumpar ut när de ska visa träning och dess alternativ.

Det är begränsat, gammalt och sjukt tråkigt. Hur många fler artiklar behövs kring platt mage, effektiva situps, med mera. Mediala sanningar som ger oss dåligt samvete är lögner, de som ger oss glädje och inspiration är de enda som är värda att lyssna på. Gym skulle kunna vara en oas av utmaning och glädje istället för fåfänga, ångest och isolerad träning.

Inom tränarskrået har det gått så långt som att vi som tränare ”ska ta ansvar” för individen? Varför? Ge ansvaret tillbaka till individen! Visar jag en övning och individen inte känner efter om det känns rätt, skadar sig, är det inte mitt fel. Det är individens. Människan är det ända däggdjur som skyller sin oförmåga på andra.
Borde vi inte utbilda oss till inspiratörer istället för instruktörer?

Så ska vi få ordning på träning och hälsa i framtiden, och på riktigt, är det dags att få slut på daltandet och dags att inse det naturliga i våra behov. Rörelser ska stimuleras av rotationer och instabilitet. De ska utmana och gärna locka till skratt och glädje för att ge kontinuitet. Och just dessa hörnstenar- Rotation, instabilitet och en nyfiken utmaning, ligger som grund i Moveoometoden. En metod du kommer i kontakt med om du utbildar dig hos oss eller fortsätter att ta del av våra event och blogginlägg.

Tack för att du tog dig ända hit i detta spretiga inlägg:-)

Inga kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Herre djävlar….!

12 augusti 2013

…. Att ingen drunknade får anses vara ett smärre mirakel snarare än bra ledarskap. Min första erfarenhet som vattengympainstruktör kunde definitivt ha slutat med en helt annan utgång än som det nu blev, med skratt och kallsupar.
I samma sekund som jag knäppte bort samtalet kom ångern, varför tackade jag ja till att leda proffsiga vattengympaledere i….
V A T T E N G Y M P A.
Det är möjligt att det var temat som lockade till ett impulsivt ja. Uppgiften var att inspirerar överviktiga barn, eller rättare sagt, ledarna som ska inspirera överviktiga barn. Och det är något jag brinner för. Min första organiserade tanke var att börja googla på vattengympa, gå in på youtube och leta filmer… hur gör man vattengympa kul? Mina förutfattade och helt ogrundade bilder av vattengympa är inget som ger ståpäls.

Jag ville förbereda mig ordentligt för att minska skadekonsekvenserna av mitt jakande svar. Men min 9-åriga dotter fick mig på rätt spår –”men Pappa, du har ju aldrig förberett dig någon gång, och det har ju gått bra”. Sagt och gjort, jag tänkte leverera en gränslös och impulsiv vattengympa som sent skulle glömmas. Och av de utvärderande svaren att döma så lyckades jag i alla fall med det.
När jag så ställde mig framför den fullförväntade bassängen insåg jag att jag nu skulle leverera. I vattnet såg jag något som upplevdes som miljoner guppande och förväntansfulla vatteninstruktörer. Alla försedda med någon form av flythjälpmedel runt magen, alla i olika åldrar och storlekar, alla vill starta N U!
Vad som sedan utspelades under 45 minuter går inte att återge i text, frågan är om det skulle gå att förstå ens på film. Men vågigt blev det, skratten blandades med fräs och kallsupar. Och faktiskt, en och annan övning gick att genomföra på tänkt sätt. Med bollar och frisbee blandade jag övningar som följer Moveooprincipen: rotation, instabilitet och nyfiken utmaning. Och faktiskt, Moveoo funkar utmärkt i vatten. Bort med rytm och takt, väck med synbar prestation. Och in med lek som lockar till hög ansträngning där alla kan känna sig duktiga. Utöver detta vattenfyllda ögonblick bestod Boråsdagen av föreläsning, Moveooworkshop och en Aeroboxklass. Med Moveooprincipen som ledstjärna ser jag nu fram emot en härlig höst full med sköna möten.

1 Comment

Föreläsningar/Workshops

I väntan på intelligens fick vi män testosteron… men en del blev helt utan.

05 augusti 2013

Få saker, om ens någon, får mig så i hjärtat illa berörd som när ”män” ger sig på barn oavsett om det är fysiskt eller verbalt.

För ett par dagar sedan gick jag förbi en park där en man, som inte förtjänar titeln Pappa, mitt i offentligheten gick lös på sin flicka i 10 års åldern. Trotts att det har gått ett par dagar så finns hans röst kvar i mitt huvud. ”jag är så jävla trött på dig och dina fasoner. Du är så jävla dum. En jävla unge är du”.
Och för att hon inte skulle missa ett ord av hans överkonkreta och pedagogiska utlägg så avlossade han ”salvan” cirka 30 centimeter ifrån hennes ansikte. Flickan satt inte på något sätt ensam. Hon satt i knät på Mamma! En Mamma som valde tystnad som moteld. Hon gav inte ifrån sig ett knyst för att försvara sin dotter.
Vilken skräck mannen måste ha satt i sin familj, och vilket svek flickan måste uppleva från Mamman. Vilken liten man han måste vara som inte i en verbal samtalston kan inspirera sina familjemedlemmar i den riktning han önskar.

Jag lever efter tron att vi generellt växer upp som barn med lite kunskap som istället kompenseras med mycket muskler och testosteron. Vi skulle stå längst fram i ledet. Stora och starka. Och i krig försvara vår grupp.
I takt med att åldern stiger sjunker testosteronet. Kunskapen ökar och vi söker oss bakåt i leden där vi istället bidrar med visdom och erfarenhet.
Se det som en rättvisans våg där testosteron på ungdomens sida vägs upp av klokhet på vår sida. Alltså vi som har många år med oss i ryggsäcken.

Men så finns det män som raserar min teori. En sjuk avart som helt saknar manligt testosteron och är helt intelligensbefriad. En ”krigare” så förvirrad, svag och usel att han ger sig på sina egna barn.

Känner du som läser min blogg igen dig? Ser du dig som en man. Vet du med dig att du i frustrerade stunder lägger dina livsmisslyckanden på dina barn (och sambo/fru) i form av aggressiva utspel med röst och nävar?
Börja träna! Och jag menar inte din kropp, jag tänker på din knopp där vi fortfarande tror att själen bor.

För träning behöver du, och det är inget fel i det. Förmodligen har du bara hamnat fel i tankar och vision om hur ditt liv skulle vara och bli. I frustrationens stund ”brinner” det till och du känner dig än mer misslyckad. Det finns metoder, det finns hjälp. Det finns människor och sällskap du kan söka dig till som har erfarenheten som krävs för att få dig ”på banan”.
Försök att se det som en stimulerad möjlighet, inte som en ”åkomma” som du sopar under mattan. Du kan träna och du kan utvecklas. Du kan göra skillnad för dig och de som är omkring dig. Du kan påverka din själ precis som du påverkar din kropp.
Börja nu, gör det kontinuerligt oavsett bakslag. Du kommer snabbt märka resultat. Du kommer snart få starka anhängare i form av dina barn och din sambo/fru. Bli en som barnen stimuleras av, det är inte svårt. Bli en som det ser upp till, det är heller inte svårt. Börja med att lyssna på ditt barn. Låt ditt barn prata så får du de instruktioner som behövs i början. Se till deras behov och ta dina egna i andra hand. Det är guld värt och det är inte så svårt!

2 kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Överbeskydd hämmar vår träningsutveckling

02 augusti 2013

Det slår mig gång på gång hur vårt sociala överbeskyddande besudlar vår träning med tråkiga övningar som endast minimalt utmanar våra nedärvda, men snart utdöda, egenskaper.

Jag sitter som så ofta på ett cafe och jobbar med något av mina uppdrag. Vänsterörat snappar upp en avslutningsfras som delas mellan två väninnor i 30-års åldern. –”cykla försiktigt”! Jag kunde ju ha släppt det där. Låtit det rinna ut som tomma toner genom andra örat precis som alla andra ljud gör när jag jobbar fokuserat. Istället blev det som ett ”missljud” som tvärstannade mitt emellan öronen.

Vadå ”kör försiktigt”?  Vad kan hända tänkte jag? Cykelväninnan har säkert cyklat i 20 år och borde veta hur man beter sig på det hjulförsedda ramverket. Vilka bilder spelades upp för den beskyddande väninnan? Vad såg hon för sitt inre som fick henne att kläcka ”cykla försiktigt”?.

Trodde hon för en sekund att väninnan skulle lägga hjälmen i barnsadeln bara för att fritt kunna slänga sig, och cykeln, ut i den livsfarliga trafiken på Hornsgatan och hänsynslöst skava av billacken i svängarna när hon sicksackar mellan bilarna.

Hornsgatan som förövrigt är Europas mest luftskitiga gatustump och säkert skadar minst lika många lungor som den skrapar och knäcker ben. Borde hon inte ha sagt något mer genomtänkt som ”cykla försiktigt, håll händer och fötter på styre och pedaler, prata inte i telefon, ta på hjälm och andningsmask”?
Eller kom förmaningen på ren automatik? Som en överraskande rap helt utan tanke och logik.

Tror att det är samma fenomen som får oss att fortfarande tänka ”skadefri” träning…….
Träning fri från skador? Vad är det för träning?

I min värld betyder i alla fall träning ”kan inte”. Och kan man inte en träningsrörelse så finns skaderisken där som en naturlig motivation att vara skärpt och alert på det man gör. Inget konstigt, bara fullt naturligt.
I min värld busar vi med träningen till den grad att det påverkar vardagen. Inte bara i samarbetet mellan hjärna, själ och muskler. Även tankarna påverkas. I min värld hör man inte ”försiktig”, bara ”ha kul”. Det olycksbådande ”Cykla försiktigt” byts ut till ”ha så kul när du cyklar hem”.

Jag tror på fullt alvar att om vi öppnar sinnet och tränar mer gränslöst så påverkar det oss så djupt in i själen att vi även börjar se möjligheter i vår vardag istället för alla gråa begränsningar.

Inga kommentarer


Våra koncept

"Ingen träning blir bättre än vad du gör den till, se till att gör den bra, och rolig" - Jose Nuñez

Jose Nuñez är grundare av Bodies In Motion som genom de 25 verksamma åren visserligen har bytt namn par gånger men alltid haft samma passion för att utveckla funktionell, effektiv och framför allt rolig träning.

I denna blogg kan du ta del av Jose’s tankar och tips. Även komma med reflektioner och kommentarer.

Författare till:

   
mxdcvaraklader
springtime

© 2017 José bloggen.