När det gäller träning finns det vid första anblick ett fåtal ”system” att träna efter, och så kan man välja att se det.
Man hittar ”sin” grej, och den försvarar man med näbbar och klor. Och så kan man välja att göra.
Och så kan man sälla sig till de ifrågasättande och framåtsträvande själar som jag själv befinner mig bland.
Då tar man inte en bicepscurl för en bicepscurl. Man tar den istället för en rörelse att utgå ifrån, ett avstamp till något annat. Istället för att stanna kvar i en rörelse och sakta se den förvandlas till en övning vars utmaning endast ligger i belastning och tempo börjar man utmana sig med små rörelser i olika riktningar. Här finns inget svart eller vitt, här döms ingen. Allt handlar om att söka sig fram.
Sitter och spontanskriver detta på en sushi och beslöt att prova mina funderingar i verkliga livet, på den livs levande sushikocken. Jag smet in från värmen och satt mig på Samba sushi som ligger på Götgatan. En sushirestaurang som skiljer sig från löpandeband varianterna, här får du bättre och finare råfisk än på andra söderhak. Jag bad om en stor sushi och la till ”med något nytt”…… Det tog några sekunder för kocken att ta till sig frågan. När han sakta lyfte huvudet med den trötta blicken från skärbrädan fick jag den logiska frågan -vad menar du?
När jag förklarade för honom att jag som van sushislukare ville smaka på nytt och annorlunda sjönk blicken ner mot fisken igen samtidigt som jag tyckte mig höra ett grymt som kunde tolkas som något positivt.
När så maten kom var jag spänd på resultatet. Vid första anblick såg jag inget speciellt. Men när jag började äta kände jag nya smaker. När jag såg på fisken med smaklökarna upptäckte ögonen att han blandat ”garneringen” på de olika fiskarna.
En bit var dessutom någon jag aldrig sett förut, tre olika fiskar i samma rulle. Mätt och glatt överraskad frågade jag kocken vad den ”nya” biten var för något. Svaret gav mig insikt. –” jag tyckte det var kul att få blanda nytt så jag kom på att detta kunde vara något att prova”.
Kocken bröt mönster, kände glädje som gav skapande kreativitet som skänkte mig njutning och glädje.
Ett fantastiskt kretslopp av glädje och kreativitet.
Och det är detta som jag tror ger mig glädje och kreativitet till att fortsätta som gruppledare. Att ” krydda” passen lite annorlunda ger igenkänning samtidigt som det smakar nytt. Blandar du för mycket är risken stor att det blir något deltagarna inte känner igen och då har du gått över gränsen, deltagarna blir osäkra vilket ger negativ energi.
Men när du hittar balansen i variationen så är du en vinnare över tid, ingen ledsnar på dig, du får anhängare som vill ”äta mer, och ofta! -det ger positiv energi!.
Och då kan börja ställa nya frågor som leder oss vidare. När det gäller gruppledare så kan vi ställa frågor som ”hur utmanar jag gruppen som ett gäng individer som alla ska få utmanas efter deras naturliga behov”? Ser vi individerna i gruppen kan vi även börja ”krydda” individuellt även på gruppassen.
Passar på att önska en trevlig långhelg:-)
