Föreläsningar/Workshops

Jag är ifrågasatt!

28 maj 2013

Media har kraft och media tar tid. Tänker nu på mina trevare inom bloggandet. Inledningsvis var mitt syfte att pröva mina tankar och ideer mot kloka, och mindre kloka, människor som inte visste vem jag var. Inte hade jag en aning om att det skulle bli en viktig del av min verksamhet. För en som blivit fostrad vid att arbete görs med kroppen är bloggandet ett sätt att alibijobba, det känns liksom inte på riktigt. Numera får jag massor av uppdrag genom bloggandet, jag kompletterar upp mitt ungdomliga ointresse för svenska samtidigt som att jag utmanar min dyslexi. Men frågan är om inte det största värdet ändå är att bli ifrågasatt.
I ett par forum har det tagit skruv, speciellt med tillsynes väl pålästa personliga tränare. De kan inte läsa mina texter på samma sätt som de som blir inspirerade och ger mig sköna uppdrag eller medhåll. De väljer istället att hålla sig inom boxen, hålla fast vi gamla normer. De har jättesvårt att tänka sig variationer på varianter, en del verkar känna sig personligt provocerade av mina inlägg.
Och jag uppskattar det, jag gillar mångfald, tror på olikheter. En del av mina kollegor tillhör yppersta kompetenselit. Jag för samma dialog med dem som jag gör med barn och motionärer.
De får mig att tänka till och resonera vidare. De bjuder mig motstånd och får mig att jobba än mer kring det som egentligen är rätt enkelt, att utmana kroppen unika egenskaper.
Jag ser kroppen som en möjlighet där var individ skapar sina egna individuella begränsningar –det finns inga felaktiga rörelser, endast felaktig belastning!
Den meningen har väckt massor av frågor, VAD MENAR DU? HUR KAN DU SÄGA NÅGOT SÅ KORKAT och så vidare. Jag håller dock fast vid mitt uttalande och lägger till: Det är först när du vet individens mål och förutsättningar som vi kan börja diskutera hur ”fel” övningen är.
Och jag vill få fler att inse begränsningen med att begränsa rörelsen till monotont upprepade rörelser.
Vill inte ta bort något helt, bara öppna upp för mer utmanande, mer ”gå på känsla”, än mer träning som utvecklar nyfikenhet och som alltfler kallar KUL! Det tänket kör jag med elit, fd världsrekordhållare, barn och motionärer, det tänket för mig till uppdrag som jag inte visste fanns.
Det tänket förtar inget, det tillför! Och jag kommer till förbannelse fortsätta att förtydliga mig med bild, text och film. Så våga inte sluta kritisera och ifrågasätt mig. För utan det får jag ingen energi.
Ha en skön dag☺

6 kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Tack för alla mothugg och motargument kring funktionell träning!

22 maj 2013

Vad kul att det blev en stark reaktion på mitt inlägg om funktionell träning.
Jag förstår att det är svårt för många att släppa in nya tankar. Det man lärt sig tenderar många gånger sitta fast i ryggmärgen. Att få titeln PERSONLIG TRÄNARE blir som en livboj i ett böljande träningshav. Det krävs mod att släppa den och simma vidare. Inte ens de mest naturliga och logiska argument kan ändra på den hårt inpräntade ”läran”. Som att många av våra träningsövningar går hand i hand med de tester vi väljer att göra. Övningarna bekräftas av testerna, dom uppfyller varandras existens. Vi mäter styrka i frivändningar och andra stånglyft. Fel? -Nej! Tillräckligt? -Absolut inte.

När vi ska testa löpning och spänst så gör vi även det plant och tillrättalagt. Varför mäta en fotbollsspelares löpstyrka i löpning rakt fram över en förutbestämd sträcka? Jo! för att vi ”lånade” den från de snabba friidrottarna. Vi jämför och imponeras av siffrorna knutna till sprint och hopptester. Men det uppenbara är att när sprintern springer rakt fram mot sin förutbestämda linje, som ligger still, så ska fotbollsspelaren springa i oregelbundna banor som baseras på en förutbestämd ”game plan”, motståndarnas löpningar och positioner samt bollens nyckfullhet.

Vid ett (av mig uppskattade) motargumenten nämndes en övning där personen knästår på en boll och samtidigt lyfter en hantel. Argumentören ifrågasatt när rörelsen utförs i vardagen? Svaret skulle kunna vara aldrig. Svaret kan också vara följande: Muskeln är dum och kan ingenting förrann hjärnan talar om vad den ska göra. Se rörelsen som en BIOMEKANISK DIALOG där musklerna ska prata med varandra för att iscensätta en effektiv rörelse. En övning i smith-maskinen skulle då kunna efterliknas ett meningslöst vrål som inte finner någon mottagare. Vill man däremot vara verbal begåvad för att klara sig i massa olika situationer så måsta man träna på det…. helst från barnsben. Argumentörens exempel på bollen är alltså ett sätt att bli smartare i den biomekaniska dialogen.
Det förtar inte helt smith-rörelsen, ibland behöver vi skrika till, men oftast pratar vi med olika personer i olika sammanhang.

Någon bad mig utveckla mitt ”uttalande” om bänkpress, se mitt resonemang om den inre biomekaniska dialogen. Vad är det du lär dig när du ligger på rygg, tittar i taket, låter tyngdlagen pressa din avspända mage och de bakomliggande inre organen mot ryggraden. När du sen ska använda dig av det du lärt dig i liggande position står du upp, tyngdlagen påverkar dig nu på ett helt annat sätt och du får inte ut mer kraft ur brösten än dialogen med exempelvis magen tillåter… samma mage som inte var med i rörelsen när du låg och tränade.
Tycker du att jag är onykter i mitt resonemang så kan du alltid kika på vad övriga däggdjur gör, eller om djurexemplet inte räcker kan du kika på hur barn gör när det skolar in rörelser. Du kommer att se nyfikenhet, utmaning, och misslyckanden som leder till framgång. Du kommer höra skratt, du kommer se glädje, du märker att de upprepar sin träning utan att någon har skrivit ett program eller att någon står och tjatar på dem.

En fri rörelse föder fria tankar. Låsta övningar dödar spontaniteten.

Här vill jag poängtera att mitt inledande inlägg handlade och hälsa, och funktionell vardagsträning som 90% av oss behöver. Det exkluderar yppersta elit som tränar allt annat än hälsosamt.

Jag tror på en framtid inom träningen där vi lär oss förstå det naturliga i den friare rörelsen som när vi spelar fotboll, boxas, dansar eller bara springer omkring och leker med våra barn. Att glädjen i att utmanas och utvecklas leder till träningskontinuitet för ungdomar, motionärer och även elit.
Att ibland träna ”klassiskt” och begränsat har jag inga som helst problem med, gör det själv då och då, även så kallad crossfit.
Men att fastna i ”övnings och test träskets” monotona rörelseutmaning leder oss till det vi har idag. Mängder med träningsskador, unga och skadade f,d elitidrottsmän, folk som säger att rörelsen är svår, folk som säger att de inte gillar att träna.
Helt ärligt kära kollegor, är det inte sjukt att vi har skapat rörelser som är så begränsade och svåra att vi anser oss behöva en personlig tränare för att utföra dem?

Jag dömer inte ut någon träning. Jag vet bara att det finns bättre, roligare och betydligt effektivare vägar att gå. Och vi är på väg dig, steg för steg. Ett bra bränsle för att skynda stegen är dessa blogginlägg oss kollegor emellan.

6 kommentarer

Okategoriserade

Sticker ut en orakad haka!

21 maj 2013

Jag förstår inte riktigt varför övningar som kommer från tävlingstekniker, som i styrkelyft, anses vara funktionella för vardagen. Visst får du muskler, visst blir du stark, och visst ska vi inte blunda för sanningen – Att många skadar sig i onödan.
Om jag ska ta och sticka ut min orakade haka och säga att crossfit inte har alla rätt när de säger att de stärker oss för vardagen. Jag grundar mitt påstående på att INGEN rörelse påminner om vardagens rörelseutmaning. Har man som aktiv inte rätt förutsättningar för den träningsformen hamnar man i den alltmer växande skaran som går skadade. Crossfit har fått oss att tro på att svällande muskler och bultande hjärtan gör oss läckra och lyckliga. Till och med att mjölksyra är vägen till en hälsosammare vardag. Sorry, det är business och båg

Låt oss konstatera att all träning som bygger styrka och kondis är inte bra. Många träningsupplägg förstör mer än de bygger. Många övningar saknar en naturlig rörelseförankring och leder till oräkneliga avbrott i träningen

En stor del av de såkallade styrkeövningar som lärs ut borde bära en varningstext likt den på cigarettpaket – BÄNKPRESS: bänkpress kommer från en tävlingsform som inte har med rörelse att göra (mer än att ligga på rygg och pressa upp en stång).
Bänkpress kommer förmodligen skada dig, bänkpress gör dig förmodligen sämre i rörelsen. När jag ändå är igång så sätter jag en 20 års gräns på övningen!

Och kom nu inte dragandes med att man ska passera den magiska 100 kilos gränsen som kille för att bli man. Att vissa gymövningar är ”säkra”. Jag vill INTE höra kommentaren att –det är väll bättre att man gör något än inget alls.

N E J, det är inte det! Vore det inte bättre att göra om och göra rätt?

Vill du utmana det som skapade vår funktion av idag så får du allt acceptera instabilitet, rotationer och en ständig nyfikenhet kring att utmanas.
När du väl jobbat in det i din träning så kan du mycket väl slinka in på ett crossfitpass och då med en större rörelsebegåvning än om du ständigt tränar förutbestämt.

Kram!

1 Comment

Föreläsningar/Workshops

nguồn

09 maj 2013

Medans matosen sakta vädras ur lägenheten ligger jag i soffan och funderar. Tankarna blandas med barnens lekfulla tjut från nedre våningen. Energin saknas inte och jag föreställer mig hur svetten dryper i takt med att lekarna blir alltmer fysiska. ”täckekrig” skrek någon nyss varpå tjuten ökade ett par decibel till. Var kommer all вдохновение ifrån undrar jag?
Den verkar aldrig sina på barn när man ser dem leka fritt. Men vi vuxna måste söka oss till den. Nguồn är något som vi betalar för. Vi vänder oss till andra i hopp om att få en gnutta av den.
Det slår mig att έμπνευση inte kan ha med välfärd att göra, tvärt om. Ju mer vi har, desto mer verkar vi sakna den.
En del flyr sin vardag, en del byter jobb. Andra tror att det beror på familjen och skiljer sig medans vissa tydligen söker på google. Ett ord som ger 430 000 000! träffar är inte ”kattpiss”, det måste ju betyda att det är viktigt på något sätt.
إلهام är det jag vill förmedla i mina utbildningar, events och föreläsningar. Jag vänder på begrepp, lekar med ord och strävar utanför boxen när det gäller träning, det ger frymëzim säger vissa.
Натхнення härstammar från det latinska originalet som vill ”väcka liv”. Tycker det ger mer värde och mening till ordet än talspråkets innebörd som är ”motivation”. Jag tror att det sakta gick från ”väcka liv” till ”motivation” när vi släckte ner våra naturliga utmaningar. Livet somnade och nu krävs det motivation för att få dagen att gå.
Jag tänker att om vi kan lägga ljus på det enkla i livet kommer innblástur som en naturlig del. Kan vi minska på alla intryck i form av saker, titlar, karriärer med mera så finns det mer utrymme för msukumo, och då menar jag i dess latinska innebörd – ett stimuli som sätter igång den mentala verksamheten.
Då behövs inte motivation i form av Youtube-klipp, föreläsningspepp, ”vilauppsig”-resor, där vi på konstlad väg försöker få dagen att gå.
Om vi bättre lär oss konservera de små barnens enkla sätt att leva skulle cảm hứng vara en del av vår vardag. Det är först när vi börjat prägla våra barn som vi också måste börja ”motivera” dem, som i skolan., och för resten av livet.
Så söker du inspiración i talets mening, alltså motivation för dagen, bör du kanske se över varför du anser dig behöva det. Vad fattas? Vad kan du ta bort som ger plats för inspiro- ett stimuli som sätter igång din mentala verksamhet.

Inga kommentarer


Våra koncept

"Ingen träning blir bättre än vad du gör den till, se till att gör den bra, och rolig" - Jose Nuñez

Jose Nuñez är grundare av Bodies In Motion som genom de 25 verksamma åren visserligen har bytt namn par gånger men alltid haft samma passion för att utveckla funktionell, effektiv och framför allt rolig träning.

I denna blogg kan du ta del av Jose’s tankar och tips. Även komma med reflektioner och kommentarer.

Författare till:

   
mxdcvaraklader
springtime

© 2017 José bloggen.