Föreläsningar/Workshops

Är du helt rökt?

26 april 2013

Rökare, vad är det för fel på er?
Med risk för att halvera min vänskapskrets på facebook så skriver jag ändå från hjärtat utan takt och fason.
Droppen som fick det att rinna över var när jag stod och väntade på pendeltåget mot Sollentuna. Perrongen var full av människor som ”paktat” sig i ett kollektivt självmord. Helt obekymrade stod de med cigaretter i mun och drog med oss andra livsbejakande människor i sitt förfall. Hur fan tänker ni?
Inte nog med att ni förpestar era egna lungor, ni drar med oss andra, barn som vuxna, hur känns det? Tänker ni ens på oss andra?
Ni har fått mig, och många med mig, att överge alla mysiga uteserveringar. Man hinner knappt sätta sig vid en terras innan ni kommer och pestar ner luften än mer, hur tänker ni?
Kom inte dragande med att det är svårt att sluta, att vi ickerökande inte förstår suget och så vidare. Ta ihjäl er själva och ge oss andra en större chans att överleva.
Jag lever med en fantastisk kvinna som jobbar inom den palliativa vården. Att höra henne beskriva kolpatienters lidande, hur svårt de har att andas, hur deras kropp förändras på ett otroligt plågsamt sätt innan döden så befriar dem från lidandet gör mig än mer oförstående till rökares beteende och existensberättigande.
Varför suger ni inte i er ert gift genom rökfria nikotin alternativ? Har ni tagit er en ordentlig funderare över det? Kanske är det inte nikotinet ni är ute efter. Kanske är det ett socialt mönster som ni inte klarar av att bryta? Ett mönster som får er att tillgodose er kropp med giftig rök. Narkomaner ska visst få egna sprutor för att hindra spridning av sjukdomar, kanske ska ni få tätsittande huvor som ni trär över huvudet när ni måste röka bland oss andra för att minska spridningsrisken av för tidig död?
I skrivande stund kommer jag inte på en enda ”rökarvän” som är en dumskalle, möjligt att jag glömt någon. Ändå så väljer de att alliera sig till denna självmordssekt.
Kanske röken inte bara förstör de unika andningsorganen. Kan det vara så att röken smiter upp genom hitintills okända kanaler genom näsan in till den känsliga hjärnan? Att röken väl där tränger in i ett litet hålrum vi inte visste fanns och där tar död på en samling hjärnceller som i god vigör skulle få oss att tänka på omvärldens invånare. Vi lägger ner så sjukt mycket pengar på hälsa och välmående samtidigt som vi låter rökare härja fritt ibland oss? Kan inte alla tvingas konvertera till snusning? Nej visst tusan, snusningen vill EU lobba bort samtidigt som de pratar tyst om rökningen. Gissar att 97% av beslutgubbarna själva är karaktärslösa och sönderlobbade av rökindustrin som skor sig gott på att ödelägga människors hälsa och liv.

Är det inte konstigt att man i ett utvecklat land som Sverige kan få fängelse och böter för en ”snyting” som renderar lite näsblod när du samtidigt kan sponsra staten med skattepengar och försämra massor av människors liv utan någon som helst efterbörd.

Jag tror på fullt allvar att vi skulle få bättre ordning och bättre hälsa om ungdomar fick besöka patienter som låg inför döden med lungor som russin och smärta som saknar motstycke. Att se en människa sluta som morfinnarkoman är ingen cool syn. Jag tror att framtidens vuxna skulle tänka till om de fick känna den ångest som hänger över en människa som vill bli befriad från smärta, skam, och ångest. Insikten över det ”arv” man lämnar till nära och kära i form av lidande och förälderlöshet saknar smärtgränser.
Jag tror att ungdomar skulle omvärdera vissa beslut när de får se en människa desperat kämpa för ett andetag, för att få fler minuter bland oss andra. Ingen normal människa kan vara oberörd inför detta. Och än så länge hoppas jag det finns lite vett kvar bland oss. Och i en bättre värld hjälps vi åt att förinta rökningen från vårt samhälle. Fullt möjligt om alla tar ett ansvar, rökare som passiv rökare. (som det är nu finns inte ickerökare)

Till er som fortfarande vill vara mina FB vänner. Ha en skön och aktiv helg.

7 kommentarer

Föreläsningar/Workshops, Okategoriserade

Morgondagens gruppinstruktör!

23 april 2013

Jag tror vi står inför ett paradigmskifte i sättet att instruera på gruppklasser. Instruktörer som står och skriker i en mikrofon är på väg att fasas ut. Gälla tillrop som drunknar i hög musik är inget annat än ett försök att maskera ett tråkigt och enformigt pass.

Många pass jag iakttagit ser ju ut som en sämre MTV-video. Instruktören kör passet mer för egen skull än för gruppens individer.  Jag tror att vi är på väg mot ett mer pedagogiskt ledarskap där vi informerar informativt på ett inspirerande sätt. Vi ser klassen som en grupp olika individer, och behandlar dem därefter. Det kräver lite omskolning och intresse från instruktören men jag är övertygad om att det är rätt väg att gå. När instruktören kan förmedla ord som skapar mening med träningen kan deltagarna förmedla budskapet vidare till andra. Ord som bekräftar varför man tränar ger kontinuitet och energi. Meningar som ger insikt i den egna rörelsefunktionen väcker intresse för balans, rytm och rörelsesymmetri. Och det fina i ”kråksången” är att det inte kostar något. Det handlar mer om insikt och rätt attityd från den som leder gruppen. Jag tycker att mitt sätt att resonera stärks av den trend vi ser med utomhusträningen. Inga läckra kläder, ingen hög musik, bara massa utmanande träning. I min värld bekräftar det att branschen har skapat behov kring träningen som är onaturliga.

I utomhusträningen klarar vi oss utmärkt utan alla attiraljer. I vår M-Outdoor är deltagarna engagerade, entusiastiska och glada när de tränar stenhårt, och det är utan musik.

Paketeringen kring gruppträning får oss att tro på hög musik, balla namn, coola kläder. Varför det är så ska jag skriva om i en kommande blogg.

2 kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Kan du välta en kiosk?

22 april 2013

Tillbringade helgen i Skövde på en mässa där delar av träningsbranschen deltog. Åkte hem med blandade känslor. Alltid kul att träffa gamla ”busar” från förr. Glad för att det gick så bra och intresset för de konceptmoduler jag skapat var så stor. Bar även med mig massor av energi från föreläsningen jag höll för massa PT-kollegor. Samtidigt är jag lite orolig. Har vi inte kommit längre? Fortfarande maskiner, bars och förkoreograferade pass som skapas i andra länder. Alltså inget nytt. Les Mils hade tagit fram en ny typ av stång som var smart? Vad är nu alla gamla stänger- Dumma?

Deltagarna tog den smarta stången och gjorde gamla övningar, såååå varför en smart stång?

Han med att kika på ett annat företag som tillverkar sandsandsäckar. En liten fyrkantig australiensare visade hur man skulle kasta den i marken på olika sätt, däremellan gjorde man utfall, upphopp, sprang med varann på ryggen, inget nytt där inte.

Det känns fortfarande som utveckling i vår bransch främst handlar om nya appar, nya säljsystem och en och annan bur som man gör gamla övningar i.

Jag tycker personligen att det bottnar i ett farligt ”in the box” tänk som hämmar branschens utveckling.

Själv försöker jag bidra med nya tankar och ett roligare och mer gränslöst sätt att träna effektivt. Men det är fortfarande att skrapa på ytan. När tar vi de stora stegen så att en avgörande del av landets befolkning börjar tycka det är kul att träna. Den som hittar nyckeln kommer att hyllas hela vägen till banken. Och när vi väl har hittat nyckeln och låst upp kistan tror jag inte att vi finner en ny app, eller ett nytt system där. Jag tror kistan kommer att vara full med ny attityd, insikt och nya tankar. Med hjälp av dessa kommer vi om tio år fråga oss varför vi tränade i isolerade maskiner som hämmar den naturliga rörelsen. Vi förstår att TV displayen på löpbanden och cyklarna satt där för att själva aktiviteten var lobotomerat tråkig.

Jag tror att vår bransch skulle må bra av ett lateralt tänkande och ett giftemål med en helt annan bransch.

Har du förslag på något som skulle kunna bli en kioskvältare i träningsbranschen?

2 kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Klart förbered inför AMT i Skövde.

18 april 2013

Då var allt packat och klart inför morgondagens resa ner till Skövde och CMS branschträff som går under namnet AMT. Känner mig laddad och entusiastisk inför veckan. Dels för att jag ska hålla föreläsning om min syn och mina tankar när det gäller personlig träning och dess framtid. Sen ska jag även presentera M-Flex och käppträningen som ligger i M-Outdoors modulkonceptet. Fullbokat! Och det kommer att bli minst lika kul att få träffa alla kollegor från tiden då min senaste klubb var med inom CMS. Vem har blivit tjockare? Har någon tappat håret? Massor av frågor kommer att få svar.

Under fredag-söndag kommer en rad intressanta föreläsare till tals. Detta är den största branschträff som gjort av CMS och det ser ut att bli succé.

Återkommer i helgen med rapport och bild!

bild magda

 

Vad CMS är? klicka in här!

Inga kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Är du också en lat typ?

11 april 2013

Otaliga äro de som kallar sig lata, helt i onödan.
I min värld finns det nämligen inga lata människor, bara naturliga.

Tittar vi på hur människans liv utvecklats under 100 000-tals år så har det dominerats av: äta, leka, och vila. Däremellan petade vi in korta avbrott då vi slogs för våra liv och parade oss.

Vi är programmerade till att göra så lite som nödvändigt. Vi ska göra lagom och bekvämt för oss.

Det som skiljer oss från övriga däggdjur är vardagen. Däggdjur lever under ständig utmaning. Människan i vår del av världen väljer att skapa livslång passivitet och kalla det för välfärd. Alltså har vi själva skapat behovet för det som vi valt att kalla -träning. Träna är ett sätt för människan att kompensera sin passivitet.

Ur det perspektivet blir det kul att kika lite på vad vi har gjort i gym och träningsbranschen. Låt se, vad har vi ”skapat”: Liksidig belastning, skadefri träning, takt, set/reps. Gud förbjude om någon går under 90 grader i en knäböj. Bänkpress, curlbänk, curlbräda är andra saker som får mig att le.

Vi har kommit på så mycket, och det mesta är onaturligt. Inte konstigt att många väljer det naturliga och ligger kvar på sofflocket eller parkerar framför en skärm.

Jag funderar ofta över varför så många tror sig ha problem med att anstränga sig när det borde vara ett naturligt tillstånd. Tror svaret helt enkelt är för att vi gjort träningen för tråkig, enformig och utan stimuli i form av utmaning.

Det vi generellt kallar kul och rolig träning är den som utmanar oss. Det kan handla om fotboll, dans, innebandy och liknande. Där hör vi fler säga kul träning. Kring gymrelaterad träning knyter vi ord som ”nyttigt, viktnedgång, muskeluppbyggnad, medlemsantal med mera”, det blir helt enkelt lite ”sjukgymnastikenergi” kring det. Nyttigt och tråkigt, lätt att prioritera bort.

Så vad jag strävar efter när jag jobbar med kunder eller utvecklar gruppträningskoncepten är att få individen/gruppen nyfiken på utmaningen.

Träning ska vara utmanande, varierande och en ständig utveckling. Görs detta på ett tillåtande sätt kan alla vara med och utvecklas oavsett tidigare erfarenheter. Det finns för många rörelser för att man ska behöva fastna i övningar som utförs på samma sätt månad efter månad.

Gillar du ”tänket” och är sugen på att själv bli en ledare har du nästa möjlighet 4-5 maj då jag håller i en M-Outdoorutbildning i Stockholm.

M-Outdoor är en funktionell träning där deltagarna jobbar med käppar, snören och sin kropp som redskap.  Efter utbildningen har du fått det som behövs för att kunna köra olika pass med grupper i olika utemiljöer såsom parker, skog, grusplaner och så vidare.

Hoppas att vi syns för delad glädje är dubbel glädje.

Inga kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Nu försöker man medicinera bort ungas depression, om de inte tar livet av sig innan.

08 april 2013

Allt fler unga söker sig till vården för ungdomspsykiatrin, allt fler unga får medicinering för sin nedstämdhet och hyperaktivitet.
ALLT FLER UNGA TAR LIVET AV SIG.

I ett inslag på TV-4 pratar en psykolog om det stora krav som ställs på dagens ungdomar. Tillsammans med en ung dam som sprungit in i väggen menar han att kraven är för stora på ungdomarna. De menar att- ”tunga beslut läggs på små sköra axlar”. Jag tror mer på att-” sköra axlar får för få kramar”.

Jag tror inte att kraven är huvudproblemet, dock ett problem. Ungdomar ska ha krav, de mår bra av att ha krav på sig. Det måsta bara veta vad som krävs och få stimuli kring dessa krav, vilket de inte alltid får.

Att vi rör oss mindre är ett annat uppenbart problem som bidrar till att kropp och kropp kommer ur balans.

Störst problem till ungdomars mentala ohälsa är dock den cocktail av press som alla alternativ bidrar till. Jag tänker främst på den informationspress som vi utsätter våra ungdomar för. Med en digital mediavärld som jagar på i allt snabbare hastighet kollapsar ungdomars mentala bearbetningsförmåga totalt.

Vi som är +35 är gamla nog för att kunna sålla bort lite av det som sköljs över oss. Vi har lite långsammare reaktion och tätare filter. Tyvärr verkar det också bida till att öka klyftan mellan vuxna och ungdomar. Vi förstår sämre vad våra ungdomar utsätts för.  Vi har svårare att sätta oss in i vad våra ungdomar jagas av.

Deras själ är som en nykläckt fågelunge som jagas av en flock utsvultna vargar.

Medieindustrin jobbar i all välmening allt aggressivare med att få just deras budskap att tränga sig in i de finmaskiga och relativt orörda nätverk som utgör ungdomars själ.

Det blir en missmach mellan de krav som skola och samhälle sätter. I skolan ska ungdomar uppfylla kvoter och förväntningar samtidigt som mediaindustrin pumpar ut miljoner alternativ som i läckra förpackningar framstår som betydligt aptitligare alternativ än de som kommer från skola och samhälle.  (vars presentation kan liknas vid ihopknögglat tidningspapper.)

Jag är säker på att vi bara ser början på ett haveri. Vad annat kan man tro när de med kraft och makt svarar upp som de gör nu. Ska vi få stopp på detta måste vi ge våra ungdomar mer vuxen närvaro och ro. Vi måste låta dem utmanas på ett naturligare sätt. Få våra barn tillbaka till naturliga rörelser i betydligt större utsträckning än nu och samtidigt strypa informationspressen. Alltså färre appar, mindre spel, endast ett socialt nätverk där man bara kan lägga in max 10 inlägg per dag och så vidare.

Och vi kan inte bara sitta och vänta, vi får börja nu och vi kan börja med dem vi har närmast oss.

Inga kommentarer

Okategoriserade

Skriver som en kratta, springer som en krycka.

02 april 2013

Ni som följer min blogg , ni är ca 1200 i dagsläget, vet att jag skriver hellre än väl. Jag slänger mig mellan olika ämnen som berör livet, mest om träning och ungdomars möjligheter. Trotts mina uppenbara brister gillar jag att skriva, att lära mig stava, trotsa min dyslexsi och ordblindhet. Fattar inte att det ska vara så svårt att hålla reda på sista bokstaven i ord som slutar med A eller E. Jag ser massor av paralleller i min strävan att bli en god löpare.

Noll talang, och ett starkt driv. Har kommit av mig massor av gånger i löpningen, inget kommer naturligt. Har beklagat mig för att jag har dåliga höfter, svaga fötter, ont om tid.

Jag säger till mig själv, och andra, att jag gillar att springa under sämsta tänkbara omständigheter. Förmodligen för att få den distraktion som behövs för att jag ska glömma mina löpande brister. Helt klart skulle mitt liv bli så mycket enklare om jag la ner skrivandet samtidigt som jag gav upp löpandet. Enda problemet är min dagdrömmar. Ständigt poppar det upp bilder som är förstärkta med en skön och stark känsla av att vilja utveckla. Jag ser färgstarka bilder där jag skriver som en stor författare och springer som en Gud. Kan helt enkelt inte slå mig till ro och låta vardagen mala på, vill se vad som finns bakom ”kan inte”.

Så jag fortsätter att jobba bort från det enkla och friktionsfria livet för att nå mina drömmar.

Skillnaden från förr är att jag med stigande ålder tänker mer strategiskt och förhoppningsvis logiskt. När testosteronet sjunker stärks istället insikten. Har man misslyckats så många gånger som jag gjort börjar det bli lättare att se alternativen som passar just mig bäst.

Jag inser mina begränsningar och njuter av mina tillgångar. För mig har det inneburit att jag tar hjälp med att lära mig löpningens ädla konst från en av de bästa, Rubin McRae. I skrivandet stöttar Anders Lugn (grundare av journalistgruppen) och Magdalena (min qvinna) mig. Med företag och förening söker jag mig till Kevin Ryan och Mikis Kanakaris för att bolla tankar och frågor.

Tillsammans bleker vi mina begränsningar och skapar ett färgstarkt nätverk under devisen ”delad glädje är mångfaldig glädje”. För mig håller en livsavgörande insikt sakta på att blomma ut~ ensam är inte starkast!

Vart kan du söka hjälp för att lättare nå fram?

Inga kommentarer


Våra koncept

"Ingen träning blir bättre än vad du gör den till, se till att gör den bra, och rolig" - Jose Nuñez

Jose Nuñez är grundare av Bodies In Motion som genom de 25 verksamma åren visserligen har bytt namn par gånger men alltid haft samma passion för att utveckla funktionell, effektiv och framför allt rolig träning.

I denna blogg kan du ta del av Jose’s tankar och tips. Även komma med reflektioner och kommentarer.

Författare till:

   
mxdcvaraklader
springtime

© 2017 José bloggen.