Återigen en artikel som berör om barn ska träna eller ej. Denna är än tydligare i hur en onyanserad diskussion leder till ingenting, eller än värre, till dåliga beslut.
I artikeln intervjuas en forskare jag gillar, MICHAIL TONKONOGI.
(professor i medicinsk vetenskap ansvarig för styrketräning vid Norges idrottsförbund, olympiska och paralympiska kommittén.)

Läs artikeln i SVD

Artikeln lyfter fram styrketräning, muskler, och visar en bild på en kille som ligger och kör hantelpress????

Vi måste få forskare och beslutsfattare att titta på VAD som ger muskler. Att ligga och göra lobotomerade övningar som bara ger muskelstimula räcker bara en lite bit. Och bieffekterna är väl dokumenterade, återupprepade styrkeövningar sliter och skadar för att de inte utmanar vårt unika systemet som det är skapt att fungera.

Människan är skapt av rörelser som är ICKE LIKSIDIGA, INSTABILA, FULLA AV ROTATIONER OCH UTMANINGAR.

Tiden då hjärna, nerver och muskler ska samköras är när vi är barn. Då ska barn leka med rörelser. Då finjusteras allt så att kropp och själ blir en enhet. När det allt mer isolerade samhället inte kan erbjuda det krävs kompensation. I strävan att kompensera passiviteten hamnar många unga i den förutbestämda övningsvärden, som i idrotten och gymvärden, där man nöter på övningar.

I artikeln nämns ”skadefri träning,” vilket rörelsebedrägeri! Ta bort ordet och ersätt det med ”lustfylld rörelseutmaning”.

Självklart ska ungdomar belasta sin kropp och de ska göra det efter sina förutsättningar. Vi som vuxna ska sluta att förvandla rörelser till isolerade övningar. Vi ska sluta att räkna, mäta och betygsätta ungdomars lek. Vi ska bara ge obegränsade möjligheter till att utveckla rörelsen på ett lustfyllt sätt.

Mitt bidrag heter –LIVAT!
Livat är en nystartad förening som har som målsättning att skapa utmanande träningsformer där rotationer och instabilitet skapar KUL för ungdomar i skola och idrottsförening. Med LIVAT följer såväl en sund moral och etik som ett nytt tänk kring träning. Mer om det kommer inom kort. Hör gärna av dig om du vill bidra.

Inga kommentarer

Följande är taget ur Intervju som gjorts på Ekot. Efter reflekterar jag.

”De  som  var  starka  i  ungdomen  minskar  risken  att  dö  i förtid  med  i  genomsnitt  30  procent.  Det  visar  en internationell  studie.
– Vi har visat att muskelstyrkan, som den kan uppmätas
bland unga män har en stor betydelsen för risken att i i alla dödsorsaker, liksom hjärt- och kärlsjukdomar och självmord, säger Finn Rasmussen, professor i socialmedicin vid Karolinska institutet, KI, i Solna.

I  studien  har  1,1  miljoner  män följts i Socialstyrelsens dödsorsaksregister. Efter 24 år hade drygt 26 000 personer dött, i en samkörning med militärens mönstringsundersökningar visar studien att dödligheten var högre bland de som i tonåren var svaga i händer, knä och armar.
Studien pekar på att för de som var starka i tonåren minskade risken att dö i förtid med i genomsnitt 30 procent.

Det har inte gjorts några liknande undersökningar på kvinnor, men riskerna kan vara desamma.
– Om jag får spekulera lite då kan jag säga att det borde vara på samma sätt för kvinnor. Det borde inte vara någon radikal skillnad för män jämfört med kvinnor, säger Finn Rasmussen.

Det  är  inte  muskelsvaghet i sig som leder till för tidig död, utan i mätningar märks att de som är svaga oftare dör i det som benämns allmän dödlighet, men det märks en tydlig ökning när det gäller självmord och hjärt -och kärlsjukdomar.
Muskelsvaghet behöver inte vara samma sak som övervikt, men studien visar att muskelsvaga i ett längre perspektiv löper samma risker som de med högt BMI eller har högt blodtryck.

Men det går att göra något åt den förhöjda risken, säger Finn Rasmussen.
– Man kan göra väldigt enkla saker, som att träna måttligt. Man behöver inte träna hårt för att uppnå effekt.
Så  man  kan  träna  bort  risken?
– Det tycker jag man kan säga att man kan göra, säger professor Finn Rasmussen.”

Min reflektion: Det mest intressanta är att forskningen inte tar med anledningen till avsaknaden till muskler. Man tittar på ”träning” som ett allmänt begrepp utan att skilja på ”bär och frukt”, allt är lika.

Om ungdomar inte rör på sig blir en effekt avsaknad av muskler. Långt värre är att själen inte stimuleras. Saknaden av att roterar och röra sig på instabila underlag ger tillsammans med minimal utmaning en avtrubbad livsstil som leder till en uppväxt där viktiga komponenter saknas. Lägg därtill den eskalerande stress som den sociala samhällsutvecklingen bidrar till så är forskningens resultat inget att förvånas över.

Nu när ungdomsträningen ska bli en större företeelse är det viktigt att göra rätt. Framtidens träning erbjuder utmaning i form av instabilitet och rotationer av den enkla anledningen att det stimulerar människan på ett livsviktigt sätt.

Inga kommentarer

Fick höra resultatet av en studie som återigen tar upp effekten av att träna, bra eller dåligt?
Denna gång handlade det om det allt mer vanliga fenomenet –depression.

Resultatet blev alltså att träningen inte kunde påvisa några positiva resultat bland de som deltog i denna studie. Vad som inte togs upp, och som enligt mig är det mest intressanta– vad är träning?

Jag börjar bli rätt less på att beslutsfattare och ”påverkare” generaliserar och uttrycker sig så allmänt kring träning. Det är ju naturligtvis så att olika träning ”hjälper” mot olika saker.
Även jag har svårt att tro att bänkpress, latsdrag och bicepscurl hjälper mot depression. Men med träning som framkallar skratt och positiva tanker kan man säkert för stunden påverka individen i en positiv riktning.

Och jag är helt övertygad om att vi med träning som påverkar vårt hjärn-nervsystem även påverkar det som vi allmänt kallar ”själen”. Så om vi bara söker oss till rörelser som människan gjort i miljontals år, alltså rotationer och instabilitetsrörelser, kan vi definitivt påverka den själsliga hälsan i rätt riktning.

Jag tror faktiskt att det är den störst bidragande orsaken till människans depression. Det att vi i vår del av världen inte gör det vi är skapta att göra, nämligen utmanar oss med olika rörelser.

Det är därför, tror jag, som att traditionell och förutbestämt styrketräning ”bara” räcker till de yttre muskellagren och hjärtat. Det är nog så viktigt, men in till själen når sådan träning inte.

Jag tror helt enkelt att framtidens träning blir den träning där individen själv ska utmana sig efter sina individuella egenskaper. Att vi som instruktörer börjar jobba med utmaningar i rörelsen, inte att bana in förutbestämde övningar i människor.

Därför tänker jag fortsätta skapa olika träningsmoduler som riktar sig till olika behovsgrupperingar. Moduler som är fyllda med utmanande rörelser och med olika redskap. Next up – Kettlebells!

3 kommentarer