Föreläsningar/Workshops

Hur långt bör man gå?

25 juni 2012

,,,,Och när har man gått för långt?

Efter som jag har valt att fokusera min personliga träningsverksamhet till  inspirationsträning med väldigt träningserfarna individer som på olika sätt kört fast eller vill ta sig en nivå till hamnar jag ofta i mycket intressanta, och uppskattade diskussioner.

Som den om den ständiga våndan kring om ”jag tränar tillräckligt, tänk om jag la av för tidigt, borde jag inte köra lite till”- och så vidare.

Och det är kanske inte så konstigt att många duktiga motionärer i olika grad hamnar i dessa ”tankelopar”.

Tittar man på den inspiration som presenteras i tidningar och på TV så är det när väldigt duktiga atleter visar upp sin prestation och ibland även hur de tränar för att nå dit.

Som en disktrasa suger man åt sig allt som flyter framför ögonen -så vill jag med göra, sån vill jag bli!

Vad man inte tänkte på var all den uppoffring, alla förberedelser, all den fysiska och mentala smärta som ofta ligger bakom de elitframgångar som inspirerar oss motionärer.

Hämtar man sin inspiration från beskrivna inspirationskällor är det nog lätt hänt att man känner sig lite efter, kanske rent av lite misslyckad. Vad att göra?

Självklart är det inget fel i att titta, fascineras och även låta sig inspireras. Dock kanske målbilden/verklighetsbilden bör finjusteras en aning.

Ett sätt är att ta reda på mer fakta kring den ansträngning som ligger bakom prestation och framgång. Man bör läsa hela receptet och inte bara sukta på kakan.

Läste nyligen om en sprinter från USA, Lolo Jones, som satsar allt på kommande OS. Hon har växlat bort allt annat än det som kommer att göra henne snabbare vid ett speciellt tillfälle. Inget får störa, inget får gå fel. Men, snorig näsa, bra på TV och kompisar går fetbort.

22-25 forskare och tekniktränare jobbar med henne, starkt pådriven av sponsorn Redbull!?

När hon tränar är hon uppkopplad och övervakad till en sådan grad att en Laboratorieråtta skulle bli avundsjuk över all uppvaktning (ursäkta jämförelsen),,,,, Vart tog känslan vägen? Vart tog människan och leken vägen?

Hon beskriver sin träning för att nå toppen för att inspirera och för att visa hur man kan gå tillväga. H U R skall vi vanliga dödliga kunna ta till oss ett sådant träningsprogram?

Bakar man in ansträngningen som krävs för att nå högsta nivå. Räknar in de mjuka värden som faller bort i träningen som bedrivs på extremnivå kanske resultatet och prestationen kommer i en annan dager.

Det är inte mindre imponerande för det, men det kanske inte känns lika angeläget att lägga ner drömmar och visioner på en uppoffring som leder till ett mycket kort ögonblick i triumf (och skall sanningen fram så misslyckas 90%). Men vad vet jag, jag har aldrig vart på toppen, har aldrig gjort valen som leder dit. Jag sitter mest och tänker högt!

 

Inga kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Har jag kommit av mig?

24 juni 2012

Efter att åter fått frågan gick mina tankar igång. Vad i mitt beteende får vissa, oftast de som träffar mig väldigt sällan, att ställa frågan –har du kommit av dig?

Förmodligen bottnar det i att jag gillar att följa flera spår i mitt liv.

Mina basrutiner ligger i mina barn och i min hälsa. Men annars är jag en nyfiken typ som vill prova, ifrågasätta, och prova igen. Eftersom jag enligt beteendevetare är gul-grön* som en obefintlig sommardag gillar jag att följa livets impulser. I mitt synsätt kommer jag aldrig av mig.

Jag har vart min bransch trogen i 27 år, det kallar jag kontinuitet. Men inom dessa ramar är jag flexibel. Därav tror jag att en del ser mig som flyktig och ständigt på väg. För par år sedan försökte jag att ändra mig, ville bli mer röd-blå*. Men jag kom på mig att jag mest ville det för andras skull. Som om jag villa vara till lags och lugna andra.

Ska inte säga att jag ”skiter i” vad andra tycker om mig, men jag bryr mig väldigt lite numera.

Visst skvätter jag in lite blått och rött* på sina ställen. Men jag tänker inte, och kan inte, bli en sådan. Det stärker bara mina gula-gröna nyanser och tillgångar än mer. Istället söker jag efter blå och röda individer som kompletterar upp mig och det jag vill åstadkomma.

Jag har med andra ord inte kommit av mig, jag kom på mig! Och jag fortsätter att variera min träning och dess mängd, att skriva på olika sätt och vid olika tillfällen. Jag gör det med öppna och väldigt nyfikna ögon. Det gör att jag hinner med mycket, jag upplever inte längre att tiden ”rusar fram”, den går precis lagom. Jag träffar många intressanta människor, en del gillar jag och de mig, en del tycker att jag är från en annan planet och vill inte se mig mer, oftast är det ömsesidigt. En del som träffar mig sällan tycker att jag är sjukligt ombytlig, och säger det i negativ ton, själv säger jag TACK!

Det fina med livet är att man kan vara,,,, som man vill! Sen är det upp till betraktaren att skapa sig sin egen sanning, och den kan jag, och bör inte försöka, göra något åt!

 

Tack för att du tog del av min småflummiga söndagsblogg mellan löpning och simningspasset.

 

Nedan har jag kopierat från utmärkta författaren Thomas Eriksson vars bok Bländverk rekommenderas stark som sommar läsning

*

Personprofiler – Rött beteende

 

Har du någon mötte en person vars energinivå både fascinerat och skrämt dig på samma gång? Tja, då har du mött en röd person. Man känner liksom igen dem.

Stå på dig!

Genom att snabbt identifiera en röd person kommer du att mycket fortare vinna dennes respekt. Det är avgörande för kommande relationer att veta hur han eller hon vill bli bemött. Backa aldrig. Då kommer du att bli överkörd. Stå på dig och se till att du har på fötterna när du argumenterar.

Hur känner jag igen en röd person?

Människor med mycket rött i sitt beteende är extroverta, uppgiftsorienterade och njuter av utmaningar. De tar snabba beslut och är ofta bekväma med att ta risker.

Behöver man någon med extra energi kan det vara bra att bjuda in en röd person i teamet eller projektgruppen. Röda personer sitter aldrig stilla; de är ofta på väg någonstans. Oförtrutet stretar de vidare medan vi andra gett upp för länge sedan.

De röda sanningssägarna

Röda personer har inga problem med att ’säga som det är.’ De talar rakt på sak om precis vad de tycker i en specifik fråga. De har inget behov av att linda in saker.  När en åsikt dyker upp får vi övriga veta det omedelbart.

En vanlig kommentar är att röda personer är väldigt ärliga eftersom de vågar säga just sanningen till människor i sin omgivning. Om vi andra inte gillar det är det vårt problem. Vi bad ju om sanningen, eller hur? Jamen, då så.

Slita eller smita

Är uppgiften tillräckligt viktig går den röda personen genom eld och vatten för att få den klar. Känner hon eller han att den inte fyller ett syfte åker den i soptunnan. En ointressant eller meningslös uppgift kan bli totalt ignorerad. Vi kallar fenomenet för att slita eller smita.

Ungefär så är det med röda personer rent generellt. De har bara två lägen. Av – eller på. Ganska ofta på, faktiskt.

Detta är vad andra kan uppleva röda personer som

Om du frågar människor om röda personer kommer du kanske att få en annan bild. Många kommer att hålla med om det du läst hittills, men du kommer även att få andra kommentarer.

Vissa kommer att säga att röda personer är otåliga och befallande. De uppfattas även som orubbliga, stridslystna, arroganta och egoistiska. Inte nog med det. Några skulle till och med säga att de är kontrollerande och framförallt aggressiva.

Plötsligt är bilden inte lika smickrande.

Låt mig först säga detta: ingenting av det ovanstående oroar den röda personen nämnvärt eftersom han eller hon är mer sakorienterad än relationsorienterad.

Eller för att tala klartext: han skiter i vad du tycker.

 

Personprofiler – Gult beteende

 

Gula personers kreativa tänkande står inte deras förändringsvilja långt efter. Om någonting är nytt blir det automatiskt intressant för en gul person.

Känn av sinnesstämningen

En gul person känner du igen på det breda leendet, det positiva synsättet och förmågan att hitta lösningar där andra ser problem. Men – det måste kännas rätt!

Detta är utpräglade känslomänniskor. Det kan vara en god idé att anpassa sig efter dennes humör innan du går till ditt egentliga ärende. Tillåt den gule att vara social en stund innan ni till exempel pratar affärer – du vinner mer tid än du kan föreställa dig.

Hur känner jag igen en gul person?

Människor med mycket gult i sitt beteende blir lätt så entusiastiska och exalterade att vissa kan uppfatta dem som ytliga. De ler och skrattar mer än andra. Optimismen är oöverträffad.  Livet är helt enkelt underbart!

Precis som röda har gula mycket energi. Det mesta är skola och gula individer är nyfikna. Allt nytt är intressant, och mycket av energin går till att hitta nya sätt att till exempel utföra dagliga arbetsuppgifter.

De gula relationsskaparna

Gula är inte blyga utan ser de flesta de möter som trevliga människor. Även främlingar är någonting positivt; bara bekanta som man inte riktigt lärt känna ännu.

Vilka har den längsta kontaktlistan i mobilen? De gula. Flest vänner på Facebook? Gula. Vilka får de flesta julkorten? De gula. De har kompisar överallt, och de är suveräna på att hålla kontakten för att vara uppdaterade. De gula vill veta vad som händer. De vill vara med där det rör på sig, och de kommer att placera sig i händelsernas centrum.

Starta och avsluta

Det är väl lika bra att säga som det är. Gula personer är suveräna på att dra igång nya saker, men möjligen inte lika effektiva med att komma i mål. Vissa hävdar till och med att de aldrig avslutar någonting.

Egentligen är det logiskt. När en uppgift väl blivit tråkig och slentrianmässig trängs den snabbt ut av en ny idé den gule kläckt. Lösningen blir att komplettera den gule med någon annan som är duktig på att avsluta projekt.

Detta är vad andra kan uppleva gula personer som

Vissa uppfattar gula personer som själviska, ytliga och alltför självsäkra. Några tycker att de pratar för mycket och att lyssnar för dåligt. Lägg därtill att de kan uppfattas som okoncentrerade och slarviga.

Hur tas detta emot? När den gule personen hör detta kan en av två saker hända.

Antingen blir han bedrövad och ledsen, eller så sätter han igång en våldsam argumentation. Det beror faktiskt lite grann på. Det handlar om hur duktig du är på att ge feedback.

 

Personprofiler – Grönt beteende

 

Behöver du en vän i nöden? Leta då snarast upp en grön person. Här får du någon som genuint kommer att bry sig om hur du har det.

Ta det lugnt!

Om du vill vinna över en grön person på din sida är det en sak framförallt du behöver – tålamod. En grön person uppskattar inte att tvingas till snabba beslut eller att måsta acceptera tvära förändringar.

Precis som gula är gröna relationsmänniskor, och vill att det ska kännas bra mellan er. Det innebär att du ska ge tid till att umgås. Avsätt lite tid för trevligt småprat. Fråga om barnen, hunden och semestern. Ha inte för bråttom, och tvinga inte på den gröne dina idéer. Lyssna mer än du pratar. Om du kan få den andre att prata, vill säga.

Hur känner jag igen en grön person?

Gröna personer är vänligheten personifierad. Som utpräglade relationsmänniskor kommer de att investera livslångt i er relation. De kommer att hålla reda på när du fyller år, när din partner fyller år, när era barn fyller år osv. Har ni väl blivit vänner är det för alltid.

De gröna är de bästa lyssnarna. En grön person kommer dessutom alltid att vara mer intresserad av dig än av sig själv. Teamet, gruppen, familjen kommer alltid före den enskilda individen. De är mycket omhändertagande och finns ofta inom yrken där man värnar om andra.

De gröna bakåtsträvarna

Förändringar är kanske inte deras största styrka, även om det inte är alldeles främmande. Kan du bara motivera och ge tillräckligt med tid kan även en grön tänka sig testa nya saker. Det kommer dock att ta sin tid.

’Man vet vad man har men inte vad man får. Det var bättre förr. Kan vi inte göra som vi alltid har gjort? ’ Där har du det.

Lösningen heter steg-för-steg. Ta en sak i taget och låt den gröne lite i taget vänja sig vid förändringen. Acceptera att protester kan vara mycket lågmälda och kanske inte höras alls. Förutom när du lämnat rummet.

Steg för steg. Lägg det på minnet.

Ja eller nej?

Du får inte alltid veta vad den gröne egentligen tycker.  Han kan mycket väl säga ja men mena nej. Däremot sällan det motsatta. Ofta har det med den grönes ovilja att ta konflikter. Det är bara bråkmakare som ägnar sig åt sånt.

Gröna personer strävar efter gemensam harmoni, och då får man ibland tiga med vad man tycker. Konsekvens? Håll med alla. När den gröne är i sitt rätta element – tillsammans med människor han eller hon har orubbligt förtroende för – kommer dock sanningen fram.

Detta är vad andra kan uppleva gröna personer som

Det har sagts att gröna personer är självbelåtna, envisa och oengagerade. De anses ibland även vara likgiltiga, resignerade, och förändringsovilliga. Förutom detta med konflikträdslan.

Men vad händer när den gröne får reda på detta? Risken för djup ovänskap är uppenbar. En grön person glömmer inte en upplevd oförrätt.

 

Personprofiler – Blått beteende

 

Den där killen som alltid tycks vara så obegripligt välinformerad och som med mild, nästan anspråkslös röst meddelar hur fakta egentligen förhåller sig – han är vår blåe vän.

Se till att vara påläst

Ett enkelt sätt att vinna den blå personens förtroende är att ha dubbelkollat sina faktauppgifter. Han har själv en förträfflig koll på detaljerna, och visar du att du är väl förberedd kommer ni att komma bra överens.

Satsa på kvalitet. Det kommer den blå personen att tycka om. Han är själv mycket noggrann och accepterar inte slarv. Ordning och reda är vanligt och framförallt får inget bli fel. Eftersom han är lika sakorienterad som den röda, kommer han att berätta om du är ute och cyklar.

Hur känner jag igen en blå person?

Tempot hos en blå person är ofta lägre än hos andra. Men samtidigt är detta en mycket omsorgsfull person, vilket resulterar i att när jobbet är klart behöver det inte göras om. Inte heller går det att stressa den blå med deadlines. Han står över sådant.

Blåa personer tycker om att planera. Mycket energi kan gå åt till att försöka förutse alla möjliga tänkbara scenarior. Det innebär givetvis att det kan bli svårt att komma igång, men samtidigt vet vi att om de startat något blir de klara. Blå personer brukar dessutom oftast avsluta det de sätter igång. Det kommer att ta en stund, men de blir klara.

De blå kontrollanterna

Behöver du någon som hela tiden kontrollerar allt som alla andra gjort, då har du kommit till rätt person. Faktakoll? Inga problem, den blå personen tycker om att söka efter fakta. Han trivs helt enkelt bättre när han vet att allting är kontrollerat, och att alla beslut tagit baserat på fakta.

Inte sällan kommer en blå person att utan uppmaning undersöka och kontrollera att allting står rätt till. Det ligger i deras natur att korrigera avvikelser.

För eller emot

Blå personer har i allmänhet inga problem med att säga vad de tycker. Att ha avvikande åsikter är inget de skräms av. Det de kan ha problem med är att komma fram till vad de tycker. Det finns ju så många alternativ. Å ena sidan. Men på andra sidan. Så där kan det hålla på.

Ofta är vägen till lösningen mer intressant än lösningen själv. Det betyder att en blå person gärna undviker att bestämma sig. Tempo är som bekant inte allt. Och eftersom man inte vill ta ett felaktigt beslut kan processen stanna av en aning. Och återigen – deadline i alla ära – det är bättre att det blir rätt än att det blir fort. Eller hur det nu var.

Detta är vad andra kan uppleva blå personer som

Det händer att även de perfektioniska blå individerna får kritik. Det kan handla om att de är undvikande, defensiva, perfektionistiska, reserverade, kräsna, petiga, tvekande, konservativa, osjälvständiga, ifrågasättande, misstänksamma, långsamma, distanserade och kyliga.

Inget av detta oroar emellertid den blå person nämnvärt. Han vet ju att han har rätt.

 

 

 

 

 

Inga kommentarer

Föreläsningar/Workshops

Varför är det så sjukt kul att träna andra?

03 juni 2012

Det är inte bara ute det regnar, märker att nederbörden stimmulerar till en strid ström av tankar. En som fastnar och som nu blir en blogg är den om varför det fortfarande, efter ca 25 år, fortfarande är så jäkla kul att träna individer och grupper?

Vad är det som gör att jag prioriterar bort så mycket annat, som ett ”normalt” liv, för att träna andra? Självklart är det för att det stimulerar mig!

Det finns ett utbyte med att möta grupper och individer. Det händer alltid något nytt,, alltid sker eller sägs något som fastnar. Ibland märker jag det, ibland kommer jag på det senare. Men för det mesta tror jag att det ramlar in omedvetet. Det liksom bara lagras på och så kallar vi det för livserfarenhet när det kommer ut i kreativa handlingar.

Andras livserfarenheter berikar mina erfarenheter. Andras rörelser skapar nya rörelseerfarenheter för mig. Genom andra kan jag utvecklas på ett fascinerande sätt, och så har det nog alltid vart för människan.

Det är bara det att jag har rört mig i kulturer jag inte alltid förstått, varför hamnade jag här?

Jag menar: 10-11 år som dörrvakt inne i city, drivit gym i 26 år, brandman 2 somrar och så vidare och så vidare. Allt handlar om människor och vad möten skapar.

Sett ur ett musikaliskt perspektiv ser jag mitt tränarjobb på följande sätt.

När jag leder grupper på anläggningar, event eller liknande är jag en dirigent som har massor av musiker framför mig, alla med varsina instrument.

Alla kan sitt instrument, alla kan låten, mitt jobb är att få dem spela ihop, ha kul, att få dem känna av gruppkraften.

När det lyckas uppstår oslagbar musik, den går rakt in, man blir glad.

När det inte lyckas har man inte hittat alla i gruppen. Några spelade inte med och låten (passet) blev ostämd.

Som personlig tränare sitter jag däremot och ”jammar” med en medmusiker. Mitt jobb är även här att skapa skön musik som går rätt in i själen. Det gäller för mig att se vilket instrument min partner har, vilken stil lirar min partner med. Vilken sinnestämning är min partner i. Jag gillar inte, och tror inte på, att köra över min partner med något jag förberett innan, inget är hugget i sten.   Jag vet bara vilka låter vi skall lira. När jag hittar det, och får med mig min partner i min låt uppstår fantastisk energi. När partnern märker att den kan lira på ett nytt sätt blir musiken ny, partnern får en större repertoar, nya resultat uppstår. Jag får se min musik (träning) växa i en annan persons skepnad oavsett om det är ett proffs eller amatör.

 

Det är nog därför jag tycker det är så jäkla kul att träna andra.

Inga kommentarer


Våra koncept

"Ingen träning blir bättre än vad du gör den till, se till att gör den bra, och rolig" - Jose Nuñez

Jose Nuñez är grundare av Bodies In Motion som genom de 25 verksamma åren visserligen har bytt namn par gånger men alltid haft samma passion för att utveckla funktionell, effektiv och framför allt rolig träning.

I denna blogg kan du ta del av Jose’s tankar och tips. Även komma med reflektioner och kommentarer.

Författare till:

   
mxdcvaraklader
springtime

© 2017 José bloggen.