Press
23 maj 2011
Tar del av en debatt där politiker och andra förståsigpåare våndas över de kostnader som belastar den redan hårt ansträngda sjukvården. De ser en jättekull med 40-talister som inom någon mandatperiod ligger i riskzonen för att öka belastningen. De mörkaste belackarna förväntar sig katastrof av den hårt ansatta ekonomin.
Kloka män (dessvärre är det tydligen bara män) försöker hitta lösningar i att få oss att jobba längre (mer skattepengar) samt andra kortsiktiga lösningar som bättre medicin och så vidare. Endast i förbigående finner man kommentarer om att en bättre folkhälsa skulle kunna vara lösningen. Men att det lär inte ske är alla överens om.
(slut på finspråk)
Hur kan det vara så in i helvete svårt att förstå hur kropp och knopp skall fungera för att må bra även i högre åldrar. Att det är vårt sätt att bygga upp samhället som får oss att belasta det samma.
Sverige har alla förutsättningar, utom politiker med pungkulor av stål som vågar gå mot strömmen, att bli det land i Europa som vänder siffrorna åt rätt håll med ett sunt tänk kring rörelse, mat och vila.
Dessvärre verkar det som att folk med kompetens lägger sitt intresse på att hjälpa folk i det tysta. Man jobbar i lab och på sjukhus. Andra på gym och inom friskvård. De som vill synas utan att kunna något hamnar som politiker.
Politikerna borde åtminstone lätta på trycket för dem som ägnar sig åt att göra landets invånare friskare. Små resurser extra till dem förräntar sig snabbt till miljoner i stadskassan. Det är en sanning som allt flera stora företag känner till.
Vore intressant att se vad som gömmer sig innanför pannbenet på dem.
Fan, det är dags att bli anarkist på riktigt, vem hänger med?